I ögat av terrorismen

Drottninggatan strax innan kl.15:00, fredagen den 7 april. En lastbil som inför helgen ska leverera öl till en intilliggande krog, kapas av en 39-årig man från Uzbekistan. Mannen kör lastbilen in i en stor folkmassa – 4 personer avlider och 15 blir skadade, några allvarligt. I skrivande stund har ingen terrororganisation tagit på sig dådet. Det finns dock anledning att misstänka att den 39-årige mannen sympatiserat med Islamska Staten. Säpo har konstaterat att det på mannens Facebooksida finns uppladdningar med kopplingar till organisationen. Polisen har efter attentatet gjort tillslag på ett antal adresser runt om i Stockholm och flera personer uppges omhändertagna.

Det har alltså skett, det som de flesta trodde skulle ske. I ett omvärldsläge där terrorism numera är vardag går det inte att tro att Sverige skulle förskonas. Många har ett behov av att säga “Vad var det vi sa” – förmodligen för att de under lång tid häcklats och hånats för att de varit rädda att något liknande skulle hända. Jag förstår er – men triumfens dag är inte här. Istället är det viktigt att enas, på samma sätt som våra etablerade politiker enats om att inte uttala sig om de skyldiga. Det är polisens och Säpos sak. Det kan aldrig vara någon annans, hur politiskt korrekt det än må låta.

Förra veckan släppte jag på min sida niklasliiv.com, en lång artikel där jag försökte visa på nationalstatens betydelse vid motverkande av terrorism. Jag gjorde det ur ett idrottsligt perspektiv, då det är det perspektiv jag kan bäst. Les Bleu – medicinmännen mot en misslyckad fransk integration, är ett försök att visa att, hur och varför integrationen är ett misslyckande. Artikeln är omfattande och har ett gediget källmaterial som visar att så faktiskt är fallet och behandlar dessutom nationalstatens betydelse över tid. Den omspänner en tidsram på 19 år och försöker belysa att då nationalismen varit som störst har terrorismen lyst med sin frånvaro. Frankrike anges som exempel, då det är det land som hårdast drabbats av terrorism och där den misslyckade integrationen setts som största anledningen till fenomenet. Det smärtar mig därför djupt att under en dag som denna se människor på sociala medier fortsätta prata om integration och arbete som lösningen på problemen. Att händelsen på något vis skulle motivera att fortsätta på samma felaktiga väg, trots att vi i den offentliga debatten hört bevis på att integration inte handlar bara om jobb utan om hela det mänskliga värdet. Pratet om jobb är snarare en del av problemet. En bekant till den utpekade terroristen talade om att mannen letade fler jobb. Kan det ha varit problemet?

Strax innan årsskiftet, mer bestämt natten mellan julafton och juldagen, fick jag också anledning att bli orolig då en tillförlitlig källa visade att en i Islamska Staten högt uppsatt ledare gjort ett uttalande om att då Donald Trump tillträder som amerikansk president kommer IS att kunna rekrytera tusentals terrorister. Trumps aggressiva agitation mot islam skulle enligt befälhavaren vara anledning. På morgonen, några timmar innan vi drabbades av dådet på Drottninggatan, avfyrade Donald Trump Tomahawkmissiler mot militära mål i Syrien. Hans motiv var att Assad-regimen bevisligen använt nervgas, vilket varit förbjudet sedan första världskriget. Hade dådet på Drottninggatan och anfallet mot Syrien med varandra att göra? Det får framtiden utvisa, men det får mig att påminnas om då jag själv för fem år sedan, efter en tids sjukdom, vaknade upp en kväll och kände en kliande känsla i kroppen. Jag reste mig upp och gick fram till sovrumsfönstret. Utanför snöade det. Två år tidigare hade Malmö FF vunnit allsvenskan och skytten Peter Mangs hade gripits. Euforin i staden var total och en tid av skräck var över. Då jag studerade massorna av snö lystes en snöflinga upp mitt ibland dem. Det var som om naturen ville visa mig att just den flingan var unik, till skillnad mot massorna som jag tidigare avskytt. Det var då orden kom till mig – Internewgration och Togetherate. Ord som de senaste fem åren har växt – och hoppet med dem.

Niklas Liiv den 8 april 2017