Demokratiseringen stundar

leon-829701_960_720Jag har med intresse följt den senaste tidens politiska turbulens. Trumps installation i vita huset och Anna Kinberg Batras press på den sittande regeringen är två exempel som fått mig att vilja vända och vrida på begreppet demokrati. Detta upphöjda och hyllade begrepp som alla folkvalda politiker anser sig skydda – inte utifrån demokratins egentliga innebörd utan mer utifrån enskilda personers och politikers egoism och egennytta.

Den demokratiska tanken grundas i att all politisk makt utgår från medborgaren 1 och makt 2 beskrivs som förmågan att driva igenom sin vilja trots motstånd, Just viljan att driva igenom sin egen uppfattning om vad som är rätt skapar ett motsägelsefullt dilemma i den demokratiskt tanken då det i praktiken innebär att de som har förmåga att övertyga andra alltid kommer att besitta mer makt än de som inte har det. Våra folkvalda politiker har en större demokratisk röst än andra och således större inflytande på den demokratiska ordningen.

Donald Trumps installation i vita huset har alltså gett upphov till en del tankar i frågan. Är det egentligen Donald Trump som står för det mest odemokratiska agerandet i allt han anklagas för eller är det i själva verket medier och människor omkring honom? Jag har som många andra kritiserat Trump för hans bedrövliga retorik i valkampanjen, då han bland annat gjort mindre fördelaktiga uttalanden om människor och folkgrupper och kastat ur sig otaliga ogrundade anklagelser. Trots dessa upprörda känslor inför hans agerande och rädslan för hans person och vad han står för tycks han då ändock appellerat till en mängd människor som lagt sin röst på honom vilket ju slutligen, enligt den amerikanska konstitutionen 3, gav honom valsegern. Ett demokratiskt beslut som således bör accepteras av resten av folket och medierna.

Att Trump nu bedriver ett öppet krig mot amerikanska medier får väl ses som en väntad utveckling då flera medier under valkampanjen valde att direkt avråda människor att rösta på honom 4. Detta agerande har skapat misstänksamhet och problem som vi nu ser effekten av. Att människor protesterar mot Trumps ämbete är naturligtvis deras fulla rätt i ett demokratiskt system men om nu Trump är en labil galning som många etablerade medier hävdar är det väl direkt olämpligt att uppvigla till ytterligare aggressivitet? Presidentämbetet ska ju dessutom leverera ett “Greater America” så varför inte ge honom en möjlighet att inleda detta arbete istället för att dra uppmärksamheten till andra saker?

Den andra händelsen som i veckan fångat min uppmärksamhet är Anna Kinberg Batras politiska utspel om att försöka fälla regeringen Stefan Löfven innan valet 2018 5, Batras motivering om att försöka utmana regeringen Löfvens skadliga politik får väl möjligtvis av vänstern anses, som de uttryckt det, ohederligt men det är ändå ett försök att återgå till vad Moderat politik har stått för sedan i början av 1900-talet. Polis och svensk sjukvård behöver undsättas vars verksamheter befinner sig i djup kris.

Övriga partiers reaktioner på utspelet kan varken Anna Kinberg Batra eller Moderaterna ta ansvar för. Annie Lööf, med sitt enligt min åsikt något förvirrade agerande, drog sig till vänster och Stefan Löfven trots att hon tidigare beklagat sig över hans ledarskap och velat fälla regeringen efter valet 2018 6. Hon fick chansen redan nu och borde kanske, med tanke på dagens allvarliga situation, tagit den. Istället valde hon tyvärr att utnyttja makten som partiledare och ansåg sig som företrädare för mindre än 1/10 av svenska folket ha rättigheten att ta avgörande beslut för att undvika vad hon anser vara upptakten till politisk kris. Hur den politiska krisen skulle se ut eller befaras se ut har vi av Annie inte fått någon beskrivning av. Jag hoppas att vi kan återkomma till det. Det kan tänkas att Annie själv blir orsak till det hon säger sig vilja undvika. Jag väljer att avvakta Liberalernas reaktioner på det inträffade av den enkla anledning att jag tidigare träffat Christer Nylander, gruppledare för Liberalerna i Riksdagen, och blivit imponerad över Christers lugn och stabilitet.

Anna Kinberg Batra försöker febrilt och desperat dra till sig sina allianskollegor för att, vid ett eventuellt fällande eller en eventuell allians, inte behöva göra sig allt för beroende av Jimmie Åkesson men i detta verkar hon tyvärr få kalla handen. Hur detta påverkar opinionen får vi väl avvakta och se. Jimmie Åkesson har dock varit positiv till Batras utsträckta hand och 80 % av SD tycks positiva till ett eventuellt samarbete. Trots att jag själv varit mycket kritiskt till SD så har jag förståelse för att deras partimedlemmar nu blir glada över att få chans att kunna påverka, en möjlighet de saknat sedan de valdes in i Sveriges Riksdag. Jimmie själv tycks trots positiva siffror hålla fötterna på jorden, han begär inte ens statsministerposten, även om han enligt mätningarna i Stockholms tunnelbanetidning är större än Moderaterna 7, Åkessons är tydlig med att SD vill se resultat istället för egoistiska drivkrafter så som en möjlighet till statsministerposten. Man skulle med facit i hand önskat att Miljöpartiet haft samma ödmjuka inställning.

Demokratiseringen har förhoppningsvis inletts och vi som tror på internygration och samförlivning har alltid haft inställningen att makten ska utgå från folket, vilket ju var demokratins ursprungliga grundtanke 8.

Niklas Liiv den 23 januari 2017

Fotnoter:

  1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokrati.
  2. https://sv.wikipedia.org/wiki/Makt.
  3. https://sv.wikipedia.org/wiki/USA:s_konstitution.
  4. http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/tidningsjatte-i-usa-gor-historisk-markering-mot-trump/
  5. http://www.di.se/nyheter/kinberg-batra-oppnar-for-att-falla-regeringen-med-sd-stod/.
  6. http://www.di.se/nyheter/annie-loof-vi-kommer-att-falla-lofven-efter-valet/
  7. http://www.metro.se/artikel/%C3%A5kesson-sd-och-m-f%C3%A5r-majoritet-nu-skulle-vi-kunna-styra-landet-xr.
  8. https://sv.wikipedia.org/wiki/Demokrati