Avregleringen av Arbetsförmedlingen måste fortsätta

building-804526_1920När jag var barn hade vi teckning i skolan. Vid nyår i tredje klass fick vi i uppgift av vår lärare Ebba Karlsson att måla det nya året i de färger vi fann tilltalande. Året var 1984. Vilken färg jag valde minns jag inte men siffrorna lyste klart. 1984. George Orwells “skräckroman” från 1948 beskriver ett framtida samhälle som en oligarkisk diktatur. Titeln är just 1984 och handlar om Oceanien, ett land styrt av “partiet”. Ett storebrorssamhälle som enligt skribent Anders Sundelin i SvD kan jämföras med dagens blinda krig mot terrorism, ett samhälle där demokratikämpar stämplas som antidemokrater, där övervakningskameror ser allt och förarlösa bilar förflyttar oss, http://www.svd.se/orwell-underbart-oforutsagbar.

1949 ansågs boken av New York Times vara den mest samtida romanen. De menade också att den, jämfört med Orwells andra satiriska verk, “inte är något att skratta åt, enbart att förfäras åt. 1984 är ett verk av ren skräck, och skräcken är omedelbart slående”. Det är lätt att dra paralleller mellan Orwells 1984 och det samhälle vi idag lever i och i min egen bok “Fri Man”, https://niklasliiv.com/, är “organisationen” en spegling av Orwells “partiet”. Vi lever alltså i den värld som New York Times förfärades åt, https://sv.wikipedia.org/wiki/1984_(roman).

Med 15 års erfarenhet från arbete i anslutning till Arbetsförmedlingen vill jag hävda en parallell mellan denna och Orwells ”Minilek” i 1984 – en myndighet som styr lag och ordning genom tortyr och tankepolis. Tortyren i dag består först och främst i förmynderiet och förnedringen i att myndigheten tar kontrollen över individens liv och sen dessutom tvingar till meningslösa aktiviteter så som administrativa rapporter för att bevisa ett aktivt jobbsökande, trots att merparten av klientelet består av individer som saknar gymnasiekompetens eller har läs- och skrivsvårigheter. Enligt Svenskt Näringsliv på Facebook är antalet på Arbetsförmedlingen inskrivna som saknar gymnasiekompetens 11 gånger högre än antalet lediga jobb. Det går inte längre att tro att vi ska skapa jobb utifrån en marknad med tillgång och efterfrågan. Arbetsförmedlingen som kostar 80 miljarder per år, har en lyckandegrad på 10% enligt en rapport från Svenskt Näringsliv 2010, arbetsformedlingen-formedlar-fa-jobb.

”Tankepolisen” i Orwells 1984 motsvaras i dag av sättet att driva individen till att söka jobb som de inte vill ha eller saknar kompetens för, http://arbetet.se/2016/02/09/arbetsformedlingen-fler-lagutbildade-utan-jobb/.

Vid nyregistrering som s.k. arbetssökande krävs det, enligt Arbetsförmedlingens definition, att myndigheten skickar en signal till arbetslöshetskassan, en ersättning som mig veterligen är något du själv betalt för genom inbetalningar till a-kassan och således borde räknas som en försäkring och rättighet. Varför ska Arbetsförmedlingen ha makten att styra tillgången till denna rättighet?

Jag har genom åren haft olika roller gentemot denna myndighet, både som arbetssökande och kompletterande aktör, och har blivit på det klara med att ingen tycker att organisationen fungerar särskilt bra – varken de som jobbar internt på arbetsförmedlingen, de kompletterande aktörer som har myndigheten som kund eller näringslivet som tvingas ta emot ansökningar utan relevans, från människor som måste söka jobben som AF anvisar. Det klagas på den administrativa bördan, de ständiga omorganisationerna och den trögstyrda strukturen. Det läggs enorma resurser på att styra och kontrollera den arbetssökande istället för att låta individen finna eller hjälpa henne att finna lösningen på sin situation.

Det är dock viktigt att framhålla att människorna i detta ekorrhjul alltid gjort ett fantastiskt jobb, utifrån de givna förutsättningarna. Arbetsförmedlare, kompletterande aktörer och arbetssökande klienter är alla fantastiska människor men slavar under den struktur som byggts upp. En struktur som skapat motsättningar och låst situationen ytterligare.

All verksamhet som idag sköts av Arbetsförmedlingen måste istället tas över av kompletterande aktörer och bemanningsföretag som dessutom ska vara valbara och frivilliga.

Att föreslå en total avreglering av Arbetsförmedlingen är alltså en absolut nödvändighet för att kunna bemöta den problematik med antalet lågbildade kontra lediga jobb som Svenskt Näringsliv pekar på och för att kunna internygrera lågutbildade utrikesfödda in i det svenska samhället. Vi som tror på Internewgration tror inte på att jobb skapas utifrån en obalanserad marknad. Vi tror på att jobb skapas inom människan, i linje med vår syn på fortsatt globalisering utanför EU-samarbetet och i den kommande mikrokapitalismen.

Niklas Liv den 14 Januari 2017