Tredje Toppmötet – Brexit , Nationalisering och Globalisering

brexit-1491370_1280En läromästare och hans elev, en mentor och hans adept, i en okritisk utfrågning som gav svar och förklaringar till de obekväma frågor och beslut en världsledare ställs inför under sitt ämbete. Tony Blair – Labourpartiets store ledare under slutet av 90-talet och början av 2000-talet, som under ett decennium tvingades till fler avgöranden än vad en svensk politiker gör under en livstid. Blair revolutionerade Labourpartiet, flyttade det in mot mitten och kallade det New Labour på samma sätt som Fredrik Reinfeldt revolutionerade Moderaterna och 2006 gjorde samma ideologiska resa, fast egentligen tvärtom. Moderaterna blev Nya Moderaterna och “avkonserverades” för att möta de nya internationella utmaningarna som då förelåg.

Tony Blair upplevde under sin regeringstid stora tragedier så som Prinsessan Dianas död, terrorattentatet 11 september och flera stora internationella åtaganden i och med samarbetet med George W Bushs administration, med dess övertygelse om att Iraks dåvarande diktator Saddam Hussein förfogade över kärnvapen – Ett hot mot den fria världen som herrarna Blair och Bush företrädde. Blair har under sin karriär också varit stark förespråkare för samarbetet mellan Storbritannien och EU och påpekade även under intervjun vilken katastrof han ansåg att Storbritanniens val om Brexit i juni 2016 var. Det var enligt Blair ett beslut om en ekonomisk förödelse som Storbritannien inte kan överblicka…

Låt oss hålla oss kvar vid tanken och göra en mer fördjupad analys av påståendet. Blair ansåg att EUs nuvarande konstitution visserligen behöver reformeras, men att reformer är att föredra framför ett utträde. Vidare spekulerade han om vad Brexit kan ha berott på och framhöll problemen med jobben i landet, framförallt då i de norra delarna av England där också opinionen för Brexit var starkast, och att media i Storbritannien jämfört med på sjuttiotalet gått mot att idag vara mer EU-kritisk. Blair menade också att det i England finns en slags naiv förespegling om att de med sin historia som handelsnation kommer att klara sig bättre utan centralmakten i Bryssel.

Jag förstår att Blair som gammal EU-förespråkare vill hålla fast vid dessa tankar och att hans kollega mittemot, Fredrik Reinfeldt som också är en sann europavän, håller med honom. Jag själv, som Moderat sedan 14 år tillbaka, är naturligtvis också beredd att hålla med… vid första åtanken… men så slår mig en tanke. Vad beror det på att populismen och rasismen växt sig allt starkare i Europa? Vad beror det på att partier som Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och Front National får allt större sympatier? Kan vi ignorera dessa vindar och låtsas som om de inte finns? Dessa partiers värdegrund tycks dessutom vara samma, då de är eniga i sin starka kritik av EU och att centralmakten förflyttats till Bryssel. Nationalism i sin kärna avskyr det faktum att makten över människans liv i allt högre grad flyttats från henne själv. Rättigheten till att vara svensk, dansk eller fransman är inte längre prioriterad.

I ett samhälle där internetåldern är dominerande, och i och med den kommande generationens intåg på arenan kommer att ta över, så blir identitet och rötter allt viktigare. I en tid där förändringen ständigt står vid dörren behöver varje enskild individ stå fast för att inte blåsa iväg och förlora sig själv. Nationalism som tidigare ansetts som ett skällsord behövs för att ena en splittrad befolkning.

EU tillhandahåller den inre marknad https://europa.eu/european-union/topics/single-market_sv, som byggts för att avskaffa rättsliga och administrativa handelshinder mellan EU-länder. Fri handel inom EU anses ge tillgång till nästan 500 miljoner konsumenter. Självklart anser gamla EU-förespråkare som varit med och skapat dessa förmåner att samarbetet ska kvarstå. Men precis som Tony Blair också framhöll så finns det andra ekonomier i världen. Ekonomier som blir mer allt mer tillgängliga via Internet och digitaliseringen, ekonomier så som; USA, Kina, Indien, Japan och Indonesien för att nämna några av dem. Kinas ekonomi, dessutom den snabbast växande, beskrevs av Blair ha gigantiska proportioner och kommer att expandera ytterligare.

Detta riskerar alltså Sverige och andra EU-länder att gå miste om vid ett fortsatt stort fokus på EU och EU-samarbetet.

De som hävdar att framtiden ligger inom ramarna för EU och fortsatt Europeiskt samarbete saknar insikt i vad globalisering innebär. Fortsatt globalisering och vår tanke om Internygration (eller Internewgration på engelska) handlar om att slå vakt om identitet och nationella värderingar och skapa en trygg grund för att klara av större förändringar i framtiden. Förändringar som innebär utökad handel med just länder som USA, Kina, Indien, Japan och Indonesien, i vår tanke om framtiden.

Niklas Liiv den 8 januari 2017