Vägen till den dynamiska organisationen går genom oss själva

När jag sluter mina ögon ser jag hur framtidens effektiviserade organisation och institution reser sig ur askan från ett samhällsklimat som hotat att återgå till något liknande det mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia. Motreaktionen till den assimileringspolitik som fler främlingsfientliga partier vill bedriva i de europeiska parlamenten har fått full kraft och världen rör sig framåt med ett nytt hopp om hur människan ska leva och utvecklas tillsammans. Istället för att återupprepa misstaget då missnöje ger sig uttryck i ökad segregering och misstänksamhet så väljer den mänskliga rasen en ny väg, där hon upphör att indela och underordna eller försöka bygga integration vilande på felaktiga grunder, där en sorts människa tvingas anpassa sig till en annan. I min utopi inser varje individ att hennes egen sanning bara är en av många och att det är just denna mångfald som är kraften bakom den nya utvecklingen. En utveckling nödvändig för att människan i samklang med livet ska fortsätta ta nya steg mot visionen om fullkomlighet. Den nya moderna organisationen har insett att det inte är kraften bakom en affärsidé som är nyckeln till framgång utan möjligheten att utnyttja varje människas unika förmåga till att bygga något nytt tillsammans. Då vi förstår att ju större olikheten är desto större lösningar och idéer kommer det att födas, då finns det inga begränsningar för vad vi kan uppnå.

Berörd av visionen öppnar jag mina ögon och tar ett djupt andetag. Jag skälver till eftersom jag delvis inser det omöjliga i drömmen. Rysslands aktiviteter och IS:s framryckning i mellanöstern är bara ett par exempel på att mänskligheten igen är på väg att göra samma misstag som våra förfäder. Allt börjar om. När människan nått en viss nivå i utveckling verkar det som om att hennes drift att rasera och gå mot fullskaligt krig återigen väcks till liv. Det finns till och med röster som tror och förespråkar att öppen konflikt i form av krig är en bra lösning på besvärliga ekonomiska situationer och hög arbetslöshet. Att betala med liv och mänskligt lidande är ett pris som en del är beredda att acceptera. Inte jag. Med en visionärs enträgna envishet vill jag tro att människan kan komma över tröskeln som tar henne i en annan riktning, där aggressiviteten ersätts med viljan att komma med alternativa lösningar och förbättrade handlingsmönster. För att göra det måste vi börja i våra egna hjärtan, konfrontera vår egen person och ifrågasätta hur våra egna känslor uppkommer och påverkar oss – och förstå att de är intimt sammankopplade med fenomen som maktbalans och resursknapphet.

I samma ögonblick som reflektionen av vår spege
lbild återges i våra själars brunn får vi möjligheten att bygga ett nytt samhälle. Ett samhälle som över tid kan förändra strukturen i våra organisationer och institutioner, vilka i sin tur befäster de nya idealen. De kommer att anta en ny form, där olikheten är en bidragande orsak till en ny struktur – byggd på förståelse, gemensam anpassning och kraften i den alternativa sanningen.

Niklas Liiv den 14 september 2014