Lärling för livslångt lärande

För ett antal år sedan fick den svenska arbetsmarknaden och utbildningssystemet politiska signaler om att fler individer skulle söka sig till universitetsstudier. Ambitionen var att försöka överbrygga de klassklyftor som kapitalismen gett upphov till. Forskare hade sett klara samband mellan högre studier och fortbildning över tid. En individ som studerar institutionellt vid en högre fakultet har inte bara ett försprång vid själva examenstillfället, då det ger större valmöjligheter ut i arbetslivet, utan har även tillägnat sig en högre förmåga vad gäller kritiskt tänkande och problemlösning samt en vetgirighet som motiverar till fortsatt bildning i framtiden. Det så kallade vardagslärandet, Larsson(1996), tenderar dessutom att få en positiv effekt då den högre utbildade rör sig i mer lärande miljöer i form av yrkesval, vilken litteratur vi väljer och vilka tv-program som väljs i tablån. Om vi dessutom lyfter fram det Larsson (1996) pekar på och hävdar; att den sämre utbildade får ett dåligt självförtroende vilket automatiskt leder till undvikande av nya sammanhang och ett allmänt krympande av livsrummet, så får vi en utveckling som går mot stagnation och ökade kunskapsklyftor. I ett modernt samhälle, där fler bör ta större ansvar för svensk ekonomi och internationell konkurrenskraft, är detta inte önskvärt.

Ambitionen var bra men med facit i hand så föll experimentet inte väl ut. Istället har Sverige till och med tappat utbildningsmässigt internationellt och arbetsförmedlingen får fler sökanden som helt eller delvis saknar fullgoda betyg. Om det beror på nya betygssystem eller effekten av en så kallad “flumskola” lär vi tvista om i evigheter i de politiska forumen. Det vi dock förhoppningsvis kan enas om är att vi alla är olika och har varierande förutsättningar. De som vill studera formellt bör ges möjlighet till det och de som vill plugga informellt ska givetvis få göra det, utan att tvingas till högre studier mot sin egen vilja. Men hur bygger vi fungerande lärlingssystem utan att gå tillbaka till det gamla klassamhället där högre studier automatiskt gav akademikern en fördel?

Det traditionella lärlingssystemet bygger på så kallat “on the job training” vilket riskerar att bli rutinmässigt och på sikt varken utveckla individ eller organisation. Larsson (1996) talar om att lärandet kan vara konserverande vilket i sak innebär att man kan det man alltid gjort men inte mer. Istället för att i första hand följa givna instruktioner ställs det allt högre krav i form av mångkunnighet, ökat självförtroende och flexibilitet. Möjligheterna till ett mer mångsidigt lärande i arbetslivet påverkar individens personliga utveckling och ger större förmåga och intresse att engagera sig politiskt och delta i olika typer av ideellt arbete vilket alla aktörer i den samhällsmässiga apparaten i förlängningen får nytta av. Ellström (1996) påpekar också att teoretisk utbildning har visat sig utomordentlig svår att överföra och tillämpa i det praktiska handlandet i vardagsliv och arbete men lyfter även fram att erfarenhetsbaserat lärande som återfanns i det traditionella lärlingssystmet är svårt att generalisera och dra nytta av i nya eller okända situationer.

Vid ett anpassningsinriktat lärande lär individen med utgångspunkt från givna uppgifter, mål och förutsättningar. När det gäller det utvecklingsinriktade lärandet, så karaktäriseras detta däremot av att individen har ett prövande, analyserande och ifrågasättande förhållningssätt till arbetsuppgifter, mål och andra förutsättningar. (Nilsson 1996, s.207)

I och med detta får man förutsätta att en kombination av sätten är att föredra. Här har näringslivet och företagen ett stort ansvar att förhindra att lärlingen hamnar i enformighet, med bristande möjligheter till lärande och försämrad intellektuell förmåga.

Detta för oss automatiskt in på utbildningens och bildningens roll som en investering i det så kallade humana kapitalet. Då det råder ett klart samband mellan investeringar i utbildning och ekonomisk tillväxt (Denison 1962, Schultz 1960) borde det föda en ambition hos varje enskilt företag att inte bara se potentiella lärlingar som framtida återväxt utan även som investeringar i verksamhetens utveckling vad det gäller fortbildning och konkurrensfördelar. Det vore därför önskvärt att fler företag såg värdet av lärlingen och gav den instrument och verktyg för ett kombinerat anpassnings- och utvecklingsinriktat lärande som införskaffas i aktuell företagsmiljö. På så vis bibehålls förankringen i näringslivet och företagen har större chans att utbilda lärlingen som slutligen ger tillbaka.

Niklas Liiv den 12 Augusti 2014

Referenser:

1. Denison, E F (1962). The source of Economic Growth and Alternatives Before Us. New York: Commitee for Economic Devolopment.

2. Ellström, Gustavsson och Larsson(1996). Livslångt lärande, Studentlitteratur

3. Schultz, T (1960). Capital Formation by Education. Journal of political Economy, 64:4, 1026-1039.