Idrottens oövervägda beslut

Kortsiktighet. “Det är inget roligt besked att ge”. IFK Göteborg har gjort vad som tyvärr kommit att bli idrottens signum när önskat resultat uteblir – sparkat tränaren! I brist på konstruktiva lösningar tar man detta ödesdigra beslut, ivrigt påhejade av mediadrevet,

http://bloggar.aftonbladet.se/wennerholm/2014/11/ni-har-inget-val-brynas/. Att sparka tränaren har varit idrottens universallösning under så många år att jag tappat räkningen. Hur långt tillbaka vi måste gå för att finna någon som gjort annorlunda? För att hitta tillbaka till då det fanns kontinuitet? Kanske ända till åren med Sven-Göran Eriksson eller till Färjestads guldglansdagar. Därför blev jag inte särskilt förvånad när Johan “Garpen” Garpenlöv gav sitt besked och förslag i Aftonbladets tv-studio: “Ni måste sparka Tommy Jonsson, Brynäs. Spelarna lyssnar inte längre”. Med all respekt “Garpen”, men du är så kallad expert och har betalt för att vara det och måste därför komma med mer konstruktiva lösningar. Att ge förslag om att sparka tränaren har alltså gjorts gång på gång de senaste tio åren, utan några som helst resultat annat än kortsiktiga. Vad Garpenlöv inte heller tycks inse är att han som opinionsbildare dessutom eldar på debatten, vilket i sin tur förvirrar spelarna och får dem att lyssna än mindre till Tommy Jonsson, om det nu fanns något sådant problem från början? Vi minns väl också alla när Brynäs sparkade Leif Boork men var prestigelösa nog att ta tillbaka honom när det som mest behövdes. Brynäs spelar fortfarande i SHL på grund av detta mycket modiga beslut av dåvarande sportchefen Michael Sundlöv.

Nu har ännu ett så kallat “modigt beslut” (citat Robert Laul, Aftonbladet) fattats av IFK Göteborgs sportchef Mats Gren. Den här gången skulle jag dock vilja sätta ett likhetstecken mellan mod och dumdristighet. Liksom andra experter och tyckare ser jag ingen som helst logik i beslutet, förutom kanske det goda i att Mats Gren tror på sin egen förmåga och IFK Göteborgs varumärke. Simon Bank försöker i sin artikel http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article19796166.ab febrilt finna några svar på Grens agerande men finner inga och kallar beslutet för ironiskt. Han fortsätter argumentationen för att i slutet komma fram till att man bara sparkar en silvertränare för en guldtränare. Har jag missat något här? Kan man förutspå vem som kommer att vinna det allsvenska guldet 2015? Och med flera spelare med utgående kontrakt känns IFK Göteborgs läge plötsligt mycket skakigt. Jag skulle då inte vilja vara i Herr Grens kläder om det visar sig att beslutet är felaktigt.

Som utbildad inom Sport Management, dock utan några egna idrottsliga framgångar, så ska jag försöka komma med ett par förslag på Grens agerande. För att göra det måste jag lista ett antal förutsättningar:

  1. IFK Göteborg har gett Mats Gren fulla mandat att, som man uttrycker det i Aftonbladet, låta “sopkvasten” gå.
  2. Flera av spelarna har utgående kontrakt.
  3. IFK Göteborg anses som svenskt fotbolls högst värderade varumärke, förutom möjligtvis Malmö FF som ju delvis fostrat Zlatan Ibrahimovic.
  4. Varumärket IFK Göteborg, med kamratandan som sitt signum, känns inte lika starkt som under Glenn Strömbergs, Sven-Göran Erikssons och Jesper Blomqvists tid.

Låter det ologiskt? Låg mig förklara. Silverplatsen kan visa sig vara den sämsta placeringen för IFK Göteborg på många år då den gett Gren och IFK Göteborg tillbaka lite av den stolthet och heder som sedan länge varit förlorad på Kamratgården. Istället för att ha is i magen och låta Stahre i lugn och ro jobba vidare med kontinuitet, kvalité och trygghet så verkar man få någon form av storhetsvansinne som nog kan spåras tillbaka till den tid då Sven-Göran Eriksson med hjälp av ”press och understöd” tog Kamratgården till sjunde himlen. Av Grens agerande att döma verkar han plötsligt fått för sig att alla tränare i hela Sverige vill träna IFK Göteborg, att han på grund av silverplatsen i lugn och ro kan ta emot alla intresseanmälningar och i och med det pressa ner lönekostnaden samtidigt som de idrottsliga framgångarna ska komma som ett brev på posten. Det är ett högt spel Mats Gren och jag undrar om du kommer att komma ut på andra sidan med hedern i behåll.

Vad händer om våra svenska tränare börjar tveka inför att välja IFK Göteborg? Där tycks ju en andraplats inte räcka för att tillfredsställa en maktgalen sportchef som gått på myten om sig själv. Spelare med utgående kontrakt tycks i media ge sitt fulla stöd till Mikael Stahre och uttrycker saker som “chockad” “Jag var inte beredd på beskedet och hade inte tankarna att klubben och Micke skulle gå skilda vägar”. Är dessa spelare, som tillsammans med Mikael Stahre är direkt anledningen till de framgångsrika resultatet, beredda att fortsätta i en klubb som plötsligt helt oannonserat sparkar den person som skulle bära IFK Göteborg tillbaka till guldtronen 2015?

För Mats Grens skull, låt oss hoppas det.

Niklas Liiv den 4 november 2014