Du jobbcoach! – en arbetssökandes hopp

Enligt en färsk undersökning från arbetsförmedlingen kommer andelen personer med kort eller ingen gångbar utbildning, utrikesfödda – oftast utomeuropeiska, personer med funktionsnedsättning och/eller med en historik av ohälsa samt arbetssökande över 55 år att inom något år öka från 65 till 80 %. Den framtida arbetsmarknaden tycks finna allt mindre utrymme för människor som inte har fallenhet för utbildning men väl har praktiskt handlag, människor som kan berika vår kultur och vårt arbetsliv med nya perspektiv och tankesätt, personer som på grund av ohälsa och funktionsnedsättningar ofta har större insikt om livets svårigheter och människor som via livserfarenhet kan lära sina yngre kollegor att hantera svåra situationer som dyker upp i det dagliga arbetet. Den rationaliserade arbetsmarknaden rör sig bort från våra politikers tanke om alla människors rättighet till ett jobb och profiten har styrt tanken om idealarbetaren till en vit medelålders europé med eftergymnasial utbildning och med ett friskt förflutet. Bilden påminner om ett ideal som för tankarna till mörka kapitel i den mänskliga historien, ett ideal som bygger på tanken om elitmänniskan som stark, frisk och välutbildad och att alla som inte passar in i ramen bör väljas bort. Är det ett framtida samhälle som vi vill vara med och skapa? Bör det vara ett godkänt underlag vid rekrytering att företag styr urvalet utifrån kriterier som produktivitet och konformitet?

Arbetsförmedlingens prognos ställer allt högre krav på våra politiker eftersom den framtida arbetsmarknaden inte ligger i samklang med god integration och pensionsålderns framflyttande. Hur ska vi kunna lyckas med integrationen och vara ett föregångsland om vi inte lyckas skapa arbete till utomeuropéer och dessutom spår en framtid där de kommer att leva i långtgående utanförskap? Varför ska vi tvinga våra äldre att jobba längre då allt färre företag och samhälliga institutioner tycks vara benägna att anställa människor som passerat 55 år? Här måste alla företag, väletablerade och nystartade, ta ett större ansvar för att vända utvecklingen. Att bygga ett samhälle där alla människor får plats kräver att attityden till vad som anses vara en god medarbetare förändras. Egenskaper som arbetsvilja, lojalitet, nya kulturella perspektiv och livserfarenhet måste tas under större övervägande än vad som görs idag.

Dessa proportionella förändringar hos de arbetssökande kommer samtidigt att ställa allt högre krav på kompetens, bemötande, kreativitet och flexibilitet hos alla som arbetar med vägledning, lärande, coachning, mentorskap, handledning och matchning av dessa målgrupper. Vi måste bli ännu bättre på att se den inneboende kraft som döljer sig bakom utbildningsnivå, ursprung, fysiska/psykiska eller åldersbetingande hinder. I kommande utmaningar och projekt måste vår yrkeskategori vara än mer flexibel, ytterligare öka förmågan att finna rätt verktyg för varje enskild individ och än mer individanpassa och hitta rätt nivåer för att lyfta varje människa till sin kapacitet. Det kommer att krävas tålamod och löpande fortbildning inom våra kompetenser och därtill kreativitet och förmåga att hitta nya metoder för att fylla varje arbetssökandes grå vardag med ny energi och meningsfull sysselsättning, kopplad till arbetsmarknad och arbetssökande. Vi får aldrig någonsin låta vårt arbete övertas av slentrian eller oförmåga till anpassning. I samma stund som vi gör det och låter vårt uppdrag, ett av de viktigaste i vårt framtida samhälle, bli mindre betydelsefullt så släcker vi hoppet hos tusentals arbetssökande som orkar vidare med hjälp av det som du och jag lever och andas varje dag.

Niklas Liiv den 16 mars 2015