Vedermödans färd


2988337-gammal-eka
En gammal eka stod i vassen

styrd av rorsman med fast hand

mot strömmen, efter inre kompassen

siktades en ljuv förespegling i land.

 

Druckna o nakna steg några ur

skrattande o vadande mot lockelsens strand

i tron att det var deras tur

sjönk de under ytan, till fångande sand.

 

Stumt vittne ser allt latent

med insikt i varje färd

det mörkaste hjärtat blir transparent

den bittra kalken slutligen begärd.

 

Kaptenen vid årtullarna satt kvar

med marmorerat ansikte utan slut

av förtappade passagerare sedd som barbar

då de genomborrats av sanningens spjut.

 

Tårar blandade med sorg o blod

strömmande nedför de återståendes kind

berörda i hjärtats mörkaste flod

över själar som följde förgänglighetens vind.

 

Med kraftiga årtag mot öppet vatten

styr rorsmannen med kurs på slutligt mål

fören klyver spegelblank sjö i natten

till ännu ett väntande bad av stål.

 

                                                                      Liiv