Okänd granne

10394807-misterious-knockerHalshuggning. En bestialisk handling som för tankarna tillbaka till medeltiden, då denna bestraffning ansågs som en viktig handling för att låta tjuvar, mördare och grova förbrytare sona sina brott, föra kriminella och slödder tillbaka till samhällets civiliserade bana och i avskräckande syfte lära allmänheten att brott inte lönar sig. Medeltida bestraffningar såsom halshuggning, rådbråkning, partering, stegling eller bränning på bål var vedertagna metoder för att försöka skrämma folket till lydnad. Halshuggning ansågs under den här tiden som en förhållandevis human metod, med begränsat lidande.

Idag då Islamiska Staten använder samma metod förfasas vi över deras bestialiska handlingar och dömer dem som barbarer. Deras senaste offer, den japanske journalisten Kenji Goto, är ett bevis för att IS är beredda att attackera alla kulturer som inte tänker som dem själva. De tvekar inte att med offentliga avrättningar sätta press på omvärlden för att få som de vill. Deras övertygelse om den absoluta sanningen och strävan efter den närmar sig samma nivå som broderorganisationen Al-Quaida som anses ha legat bakom 11 september-attackerna. Vi kallar dem terrorister för att förklara och försöka förstå deras för oss oförklarliga handlingar istället för att tränga ner på djupet, där kulturella betingelser ligger i botten som en första förklaring till den djupa klyfta som håller på att vidgas mellan oss. Ingen är beredd att kompromissa och båda sidor anser att världen och verkligheten bör tolkas så som vi själva fått lära.

I begynnelsen levde och bodde människorna vitt skilda ifrån varandra. Vi byggde små samhällen, oftast bestående av nära släkt och vänner som accepterade och reproducerade samma tankekarta som vi. När vi mötte någon från grannbyn, som kanske såg annorlunda ut, luktade ovant och uttryckte sig på ett okänt sätt så blev vi genast misstänksamma och skapade historier som vävde in vår oro i en mer fattbar verklighet. Skrönor och vandringssägner avlöste varandra och skapade myter som mer eller mindre accepterades av dem som sällan ifrågasätter vad vi hör eller lär. Dessa föreställningar användes sedan som propaganda av krigshetsande makter för att få en mer hängiven armé, i syfte att utplåna det som uppfattades obekant och främmande. När vi sedan på grund av industrialiseringen och urbaniseringen tvingades närmare varandra byggde vi segregerade områden där våra friserade sanningar kunde leva vidare. I storstadsområdena upprättades getton, inhägnade områden och avgränsande stadsdelar där de fasta övertygelserna om den egna sanningen, ofta byggda på kulturella grunder, inte bara kunde leva vidare utan även befästas i allt solidare strukturer.

När world wide webb uppfanns och utvecklades förändrades människans sätt att kommunicera. De stora aktörerna, som Google och Apple, försöker ständigt hitta lingvistiska verktyg för att föra människor närmare varandra. Språk och dialekter översätts i realtid och lyckas ofta hitta många av de nyanser och essenser som förutsätter lyckad kommunikation – dock inte alla. En lyckad kommunikation innebär inte bara att tala med varandra, inte ens bara att förstå den andra parten på andra sidan filtret, utan även att acceptera den andres sanning och ståndpunkt. Detta kan vi också göra, så länge den inte uttrycks i fysiskt våld som hotar vår egen ståndpunkt och vår egen verklighet. Men då detta sker reagerar vi oftast på samma sätt som den andra parten – genom vedergällning, och då är misslyckandet ett faktum eftersom just detta var anledningen till störningen från början. Detta har människan i vår tid börjat att inse och mera frekvent hantera genom diplomati – att genom dialog och överenskommelser lösa internationella konflikter på fredlig väg.

Diplomatin är inget nytt fenomen och har använts i årtusenden, många gånger med lyckat resultat. Ändå står vi långt efter Kristus födelse och Nya Testamentets upprättande tandlösa inför kulturella meningsskiljaktigheter och resursfördelningens problematik. När dessa två krafter flyttas in i fokus tappas lätt det så kallade sunda förnuftet och känslor får styra istället för resonemang med möjlighet att leda fram till en lösning bortom den blockering som uppstår i och med känslors inblandning. Det är därmed inte meningen att vi ska reagera som känslolösa robotar, eftersom mänskligt lidande ofta kräver handlingar sprungna ur detta element, men vi behöver finna något som ger en bättre balans för att förebygga känslans destruktiva kraft.

I takt med globaliseringen och informationsteknologins framväxt har extrema ideologier vuxit sig starkare. Gömda bakom det fria ordets rättighet ges de allt större utrymme till hets mot folkgrupp, förföljelse, provokation och förtal. Drivna av dessa handlingar, som tidigare ansågs vara utanför det moraliskt och etiskt riktiga, kommer grupper som IS och Al-Quaida att fortsätta med sina vansinnesdåd. Många av grupperingarna använder samma extrema metoder som vi själva använde oss av då vi ansåg oss mindre civiliserade. Huruvida avrättningsmetod ska avgöra hur civiliserade vi är får var och en bedöma men jag har mycket svårt att se att elektriska stolen eller giftinjektion skulle vara en mildare form – metoder som flitigt används i vissa amerikanska delstater. Vi kan uppröras och känna avsky inför dessa förfaranden men får dock inte låta dem blockera vårt “civiliserade” tankesätt och låta förnuftet grumlas av irrationella idéer som styr oss mot affekt. Istället måste vi titta tillbaka på vilka vi själva var i en tid då vi bodde långt ifrån varandra och kände oss hotade av de främmande människorna från grannbyn – de med en annorlunda lukt, sätt att röra sig och att uttrycka sig. Först då vi förstår detta och har en möjlighet att agera därefter så kan vi närma oss varandra.

Niklas Liiv den 2 februari 2015