Tysta ord

I vindens tysta klagan

viskar ord utan läppar

Bärs fram som de vise männen

bar sina krokiga vandringskäppar

 

Utom räckhåll

för diktarens förmåga

Spröda, vackra, fasansfulla

med brinnande låga

 

Utmejslade ur

kraftfull källas granit

Sätter världen i rörelse

bit för bit

 

Den sovande hör dem

i en dröm

flyter förbi

i en outsagd, insiktsfull ström

 

De tillhör tålamodets

bortglömda dygd

Unika i dårskapets

växande bygd

 

På steniga gator

ylar de fram

Når förhärdande hjärtan

som slutits i skam

 

När insikt nås

budskapets står klart

Människan måste sträva

mot sanning uppenbart

LIIV