Ingen människa eller grupp av människor är en ö

9848569-discrimination-concept”Ingen människa är en ö” uttrycker den svenska poeten Tomas Tranströmer i en av sina dikter. Jag vill gå ett steg längre och påstå att ingen grupp som hålls samman med kulturella, religiösa eller rent rasmässiga betingelser bör isolera sig på ett litet landområde mitt ute i det oändliga blå havet. Ett öppet vatten bestående av mångfald och fördjupad kunskap är vad mänskligheten behöver ta sig över för att ta nästa steg i utvecklingen. Jag inser att som medelålders vit man kan mina påståenden uppfattas som provocerande och kanske direkt löjeväckande. Hur kan en skribent som tillhör den historiskt förtryckande målgruppen påstå att han har något att tillföra gällande alla människors lika värde? Vore det inte mer trovärdigt om jag vore svart, muslim, jude eller kvinna? – målgrupper som historiskt sett alltid har fått se sig vara i beroendeställning till den vita mannen. För att ha rätt känsla, drivkraft och substans i alla påståenden om orättvis behandling vore det nog bättre om jag tillhörde en förtryckt grupp men jag tror att också röster från den vita europeiska medelklassen är nödvändiga för att uppnå förändring. Det kan även vara så att just medelklassen är den socioekonomiskt mest lämpade gruppen för att bedriva ett förändringsarbete då arbetarklassen ofta är just förtryckt eller saknar rätt verktyg för att bekämpa orättvisorna och där överklassen inte är intresserad av en förändring.

Händelserna i Ferguson, Missouri i veckan har fått den amerikanska småstaden i uppror. Frikännandet av den vite polisen Darren Wilson, som stått åtalad för att skjutit den 18-årige svarta pojken Michael Brown till döds, har fått de gamla rasmotsättningarna i USA att blossa upp på allvar. Den afroamerikanska befolkningen som är i majoritet i staden känner sig diskriminerade av att den vita mannen friades – en känsla som kan kopplas historiskt till slaveriet och den amerikanska söderns politik som drevs av idén om att den svarta mannen var den vite mannens ägodel. Trots att mycket har hänt sedan dess är USA fortfarande ett av världens mest segregerade länder, där vita och svarta ofta lever vitt åtskilda. De vita bor ofta i välbärgade områden medan många svarta bor där låg boendestandard och hög kriminalitet råder. Detta fortsätter att reproducera uppfattningar om ”den andra sidan” och vidgar gapet mellan grupperna. I Ferguson är största delen av befolkningen svart medan de institutionella beslutsfattarna i huvudsak är vita; i den lekmannajury som låg bakom den friande domen var nio vita och tre svarta. Hur har det påverkat utfallet i beslutet om att Darren Wilson i egenskap av tjänsteman är oskyldig? Går det att utesluta att så kallad institutionell rasdiskriminering har förekommit eller ska vi som vita förståsigpåare försöka skydda oss bakom argument som att rasdebatten grumlar synen för sakfrågan? USA behöver ändra sin självbild.

Självbilden som rubriken i den svenska kvällstidningen Aftonbladet syftar på består av en fullständig övertygelse om att USA är världens bästa land – en tes som drivs hårt genom att omvärlden ständigt utsätts för moraliska pekpinnar gällande hur de som människor och kulturer bör leva sina liv. Amerikansk media driver en debatt om hur västvärlden bör fördöma muslimska samhällets syn på kvinnor och inställning till våld. Detta görs i ett samhälle där den svarta mannen protesterar mot det vita etablissemanget och där ledare som Malcolm X och Martin Luther King försökt få amerikanen att inse problemen som ständigt myllrar under den fina fasaden av “The American dream”, med villfarelsen om att alla människor har samma möjligheter.

Malcolm X, en svart muslim som drev frågan om den svarta mannens rättigheter och den vita mannens skuld, har själv berättat om hur hans far behandlade honom med större respekt än syskonen eftersom han var ljusast i hyn. I ett av sina berömda tal försöker han få sina svarta åhörare att inse att det inte ligger någon skam i att ha en annan struktur på håret eller en annan form på näsan. Det svarta folkets självbild i USA är en mörk skugga från den amerikanska södern på 1800-talet. En syn som förts vidare från generation till generation genomsyrar än idag samhällsklimatet och driver på utvecklingen och efterverkningarna av Wilsons frikännande.

Malcolm X som under många år var en av NOI:s, Nation of Islam, ledare bedrev en mycket aggressiv agitation som bland annat bestod i att vita var “djävlar” som skapats i ett misslyckat avelsförsök av en svart forskare, och förutsåg de svartas oundvikliga återvändande till toppen av världsordningen. På samma sätt trodde socialdarwinisterna, delaktiga i idén om slaveriet och kolonialiseringen, att idéer om tävlan mellan individer, grupper eller nationer styr den sociala utvecklingen i mänskliga samhällen och att försök att genom politiska ingripanden skydda de svaga i samhället förhindrar utvecklingen mot högre stående samhällsformer, så som den vita rasens. Om vi tittar på vissa ”moderna” och extrema politiska eller religiösa grupperingar som Sverigedemokraterna eller Isis så styrs de av samma tankesätt.

Jag måste tillstå att jag berörs illa av denna deprimerande syn på mänskligt beteende. Genom att avhumanisera den mänskliga rasen till att enbart se människan som en tävlande part, där allt går ut på att sträva till den högsta positionen för att förtrycka andra eller för att rent konformiskt sträva efter suveränitet för ett enskilt tankesätt eller en ras, förhindrar man mänsklig utveckling genom lärande om varandra. När målet om den suveräna staten, tankesättet eller religionen uppnåtts hamnar mänskligheten i stagnation, vilket inte är förenligt med eller i samklang med livet och Gud. Tankesätten skalar dessutom av människan viktiga epitet som skiljer oss från djuren – centrala saker, såsom etik och moral. Jag skulle dessutom vilja gå så långt som att påstå att socialdarwinismen och alla dess förgreningar som drivit på rasismen är en direkt effekt av maktlösheten inför alla de sociala problem som ständigt pågår omkring oss. Genom att skapa ett system som bygger på idén om att fattigdom och social utstötning måste finnas, för att den svagare parten så småningom ska förintas och den starkare överleva, slipper vi ta ett socialt ansvar. För att vi själva ska må så bra som möjligt kan vi blunda och låtsas att misären omkring oss är nödvändig. Det fungerar till dagen då vi själva halkar ner till position B och behöver hjälp.

Den vite mannen sitter på sin ö och låter de nakna fötterna glida ner i det iskalla vattnet. För ett ögonblick fäster han blicken vid horisonten, där himmel och vatten möts. Hans eget historiska öde spelas upp i hans inre och får honom att känna skam. Han förstår att han själv bidragit till att upprätthålla en teori för att rättfärdiga sin förfäders förfärliga handlingar. Men kan vi fortsätta fördöma honom? Den enskilda individen kan inte ta ansvar för sina förfäders åsikter, likväl som en religion eller ras inte kan ta ansvar för extrema grupperingars handlingar. Med denna insikt tar den vita mannen ett djupt andetag och dyker i.

Niklas Liiv den 30 november 2014