Fel frågor ger fel svar

En svart man stiger in i en vit mans fängelse och lägger en tröstande hand på hans axel. Den fängslade mannen är ensam och förvirrad. Insikten om att hans bild av sanningen är på väg att raseras får honom att bryta samman. På hans kropp finns tatueringar som visar omvärlden att de inte är välkomna. Symbolerna står för något människan försökt glömma – en naken ondska som var nära att utplåna mänskligheten. Vi påminner oss dock om den smärtsamma historien för att inte göra om samma misstag som våra förfäder gjort. Ändå sipprar den fram, ondskan, och försöker övertyga oss om samma lösning som vi en gång provat och som då gav katastrofala resultat i form av mänskligt lidande.

I Sveriges riksdag förekommer numera dagliga debatter där professionella politiker tvingas gå ner på mycket låg nivå i retorik och sakframställan för att bemöta det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna. De måste lägga ner tid och resurser på att bemöta en politik som vill utestänga och försvenska de mänskliga resurser vi är i behov av för att fortsätta utvecklas som nation – tid och resurser som skulle behöva styras i en annan riktning, så som vård och omsorg, skola, arbetsmarknad och välfärd. Sverigedemokraterna tvingar istället politikerna att slänga bort värdefull tid på det mest fundamentala i ett demokratiskt samhälle, nämligen alla människors lika värde. Utan dessa grundvärderingar upphör tanken om uttrycket i sig och vi tvingas lämna makten över vårt eget liv till någon annan.

I en debatt nu i veckan minns jag speciellt en fråga, ställd till en av Sverigedemokraternas mest offentliga personer och det var om vilket ansvar de ansåg sig ha mot den ökande rasismen i samhället. Svaret kom lika snabbt som det var kristallklart: Vi har inget ansvar. Detta är mycket oroande och jag kan inte undgå att göra direkta kopplingar till filmen American History X. I scenen jag tänker på anser huvudpersonen och nynazisten Derek Vinyard att han inte har något ansvar gentemot sin lillebror Daniel “Danny” Vinyard som börjat visa samma tendenser som han själv – att hata och skylla på andra. Den svarta mannen i scenen har god erfarenhet av det samma och har själv ifrågasatt allt och skyllt på andra – den vita mannen, samhället och till och med Gud. Inget av det hjälpte eftersom han ställde fel frågor och fick då fel svar.

Derek fick hjälp av den svarta mannen och tog sig ut ur fängelset, men inte förbehållslöst. För att bli fri från sin skuld skulle han försöka betala tillbaka till dem som han skadat och förlett med sin förvanskade sanning. Han lyckades till viss del men i filmens sista kapitel är katastrofen ett faktum då lillebrodern Danny avrättas av en svart pojke som är lika rädd och förvirrad som han själv. Derek skriker ut sin nakna ångest med sin lillebrors blodiga kropp i famnen, men inte längre i hat mot någon annan utan i förtvivlan över sin egen skuld i det inträffade. Ännu en gång hade fel frågor gett fel svar.

 

Niklas Liiv den 16 november 2014