Vass kant

En vass kant

jag inom mig når

uppkom under barnaår

skar upp djupa sår

 

Ur öppna ögats vrå

rann blodet ner på kind

flodhästen klampade på

hänsynslös, smutsig, grå

 

Ett offer står utan val

tvingas att se på 

det inre lider helvetets kval

smygandes på tå

 

En blick mot himlen 

ur ljuset trädde fram

en gåva så stor

att skammen då försvann

 

Ordet från Gud

så kraftfullt levande 

mörka minne på min hud

viskar till mig, menande

 

Som en gyllene hyvel for de fram

hyvlade ner kanten

avlägsnade dess vassa kam

mitt liv, den inlösta panten

 

Rot och plattform finns kvar 

en grund för återkommande svar

livets strängaste gatlopp löper jag

med hopp om gryning och ny dag

Liiv