Den politiska historien formar nya strukturer

7581692-graffiti-wall-with-politics-street-backgroundJag har alltid varit intresserad av politik. Efter sju timmars intensiv bevakning av SVT:s valvaka igår kan jag bara bekräfta att ämnet fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Den som läser mina texter kan säkert skönja ett politiskt budskap mellan raderna. Med en högskoleexamen i sociologi, en vetenskap som handlar om människans påverkan på samhället, har studierna påverkat mitt skrivande i en viss riktning men trots att jag de senaste åren haft en partitillhörighet ser jag mig numera mer som en oberoende part. När vi nu återigen bytt regering ser jag en uppgift i att inte bara analysera det politiska läget utan även att reflektera över hur jag själv påverkats som politisk person. Har man förresten rätt att kalla sig det? Kan jag vara en politisk person trots att jag inte är aktiv i partipolitiken? Som skribent i politiska frågor där arbetsmarknad och integration är i fokus och att jag jobbar i en politiskt styrd organisation borde åtminstone stärka mina aktier att hävda ett sådant påstående. Med valvakan som bakgrund och det nya politiska klimatet som kittet mellan raderna tänkte jag se tillbaka på den tid då min egen släkt började odla det politiska intresset.

För över hundra år sedan arbetade min farmors far för gruvfacket. Hans vision var att stärka gruvarbetarnas rättigheter så att de skulle få drägligare arbetsförhållanden. Ni som arbetat i gruva eller besökt de nedlagda gamla brotten och hört historier från den tiden vet att en sådan mission var absolut nödvändig för att göra arbetet mer uthärdligt och lönsamt. Trots att fackföreningsrörelsen historiskt sett har varit både motsträvig och ställt orimliga krav tror jag de flesta kan vara överens om att de även tvingat fram förändringar nödvändiga för de rationaliseringar och effektiviseringar som genomförts i vårt samhälle. En lycklig arbetare är en lojal arbetare. I och med de förändringar som gruvfacket var med och genomförde kunde arbetaren under jord närma sig den yrkesstolthet som andra yrkeskategorier hade. Gruvbolagen blev mer lönsamma då de fick arbetare som inte bara överlevde det dagliga arbetet utan som även fick möjligheten att vila upp sig emellanåt och kunde återvända till arbetet med ny energi.

Jag har inget minne av min farmors far. Det enda jag kan relatera till är det jag hört berättas om honom och ett fotografi som hänger på väggen. Men jag föreställer mig honom som en handlingskraftig man. Under den här tiden, då arbetsgivarsidan var mycket starkare än idag, kan jag tänka mig att han behövde vara mycket enträgen för att uppnå vad han kämpade för. Han blev van att slå sönder gamla inarbetade strukturer i behov av förändring. Människor i hans omgivning såg upp till honom eftersom han hade en övertygelse och var beredd att göra det som krävdes. Johan Lif blev LifJohan och härav kommer också mitt eget efternamn – något moderniserat.

Hans arv fördes sedan i de politiska sammanhangen vidare av hans dotter, tillika min farmor. Margit Lif blev Margit Andersson och kämpade med kommunpolitiska frågor för socialdemokratin. Under den första hälften av 1900-talet var det i det närmaste omöjligt att tänka sig att hemmafruarna skulle förvärvsarbeta. Mannen var familjens försörjningsöverhuvud och det skulle ingen eller något ändra på. Det är lätt att förstå att min farfar ansåg det som direkt olämpligt när Margit en dag föreslog att hon skulle ta del av försörjningsbördan. Trodde hon inte att farfar kunde försörja sin egen familj? Vad skulle gubbarna på bruksorten säga? Att farfar inte var man nog att ta hand om sina egna? Jag kan tänka mig att skammen till en början var svår att bära, på samma sätt som den varit för arbetsgivarna då de fick stå tillbaka för gruvfackets krav. Men det blev som farmor önskade och i och med detta var hon med och bidrog till ett jämställdare samhälle. Något som idag är en självklar punkt på varje etablerat partis program.

Min far förde vidare släkttraditionen av engagemang genom att flytta ifrån bruksorten och senare försöka försörja sig som entreprenör inom hotell- och restaurangbranschen. Det var hans sätt att försöka revoltera mot en färdig struktur och ett fastlagt mönster. Hans politiska gärningar höll sig dock till återkommande samtal med min morfar, men det var alltid lika engagerat och passionerat. När han senare i livet beklagade sig över att jag själv gått mot motsatt riktning politiskt borde han istället reflekterat över bakgrunden till gränsöverskridandet. Jag revolterade mot en fastlagd politisk struktur trots att den kommit från egna släktled och när Alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen presenterade det nya manifestet 2006 var det för mig en spännande idé då den bitvis slog sönder den gamla politiska strukturen, där Moderaterna aldrig skulle kunnat tänka sig att sitta i en regering tillsammans med centerpartiet.

När valresultatet presenterades igår kväll borde jag ha blivit besviken. Alliansen fick färre mandat i riksdagen än de rödgröna och förlorar således regeringsmakten. Borde jag inte upprörts av det eftersom partiet som jag röstat på sedan 2002 backade så kraftigt? Nej. Istället ser jag med spänning fram emot ett nytt politiskt klimat, där det behövs nya politiska lösningar för att hålla partiet som vill skicka Sverige tillbaka till Hedenhös, ifrån maktens centrum. Gamla konstellationer behöver upplösas och nya behöver bildas i vad jag tidigare kallat internygration. Att mötas i nya sammanhang politiskt är ett steg i rätt riktning för att ta ytterligare kliv bort från sidan som tror på försvenskning och införlivning i ett färdigt statiskt system utan utveckling. Min farmors far visade väg för 100 år sedan, nu är det Stefan Löfvens tur att visa att han har samma övertygelse vad det gäller att leda Sverige in i framtiden – en framtid där acceptans och tolerans för olikheten är lika självklart som demokratin i sig självt.

Eller som Aristoteles en gång sa:

“Demokrati uppstår när man eftersträvar alla medborgares frihet och jämlikhet och tar hänsyn till deras antal men inte till deras art”

Niklas Liiv den 15 september 2014