Omforma arbetslöshetskön

8073691-smiling-businesswoman-pushing-big-puzzle-piece (1)I veckan hade utbildningsföretaget AlphaCE i Kristianstad äran att ha Folkpartiets riksdagspolitiker Christer Nylander på besök för att diskutera nödvändigheten av att flytta ut viss arbetsmarknadsutbildning till arbetsplatserna. Christer Nylander är av uppfattningen att det är ett systemfel att bedriva utbildningsverksamhet i avgränsade lokaler, långt från näringsliv och verklighet.

AlphaCE bedriver tillsammans med Arbetsförmedlingen ett projekt som går ut på att i största möjliga mån flytta ut kompetensutveckling för den arbetssökande individen till en potentiell framtida arbetsgivare. Den mest relevanta frågan som var underlag för diskussion var om denna typ av insatser skulle tidigareläggas istället för att bara inrikta sig på så kallade prioriterade grupper som görs idag. En prioriterad grupp är framförallt de personer som för en längre tid befunnit sig i den arbetssökande processen och hamnat i garantin för ungdomar eller i jobb- och utvecklingsgarantin för personer som är äldre än 24 år.

Ett system där det systematisk tas från de bakre leden kan givetvis låta bra och vara politiskt korrekt men om vi tittar lite närmare på det så inser vi att det får problematiska långtgående effekter. Arbetssökande med korta utbildningar, ringa erfarenhet och som är mest i behov av denna typ av insats tenderar att kallna och stelna till, vilket jag varit inne på i en tidigare artikel, https://niklasliiv.com/2014/04/14/en-ung-generation-som-maste-bli-vald/.

När det sedan är dags att komma in i matchen via Arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning (APU), eller “lärling” som det i praktiken innebär har den enskilda individen en mycket längre startsträcka än vad som är nödvändigt. En startsträcka som kostar i tid och resurser hos arbetsgivare och skattebetalare.

Ett önskemål vore Arbetsförmedlingen utgick från individens faktiska behov istället för att lägga vikt vid hur länge vederbörande har befunnit sig i arbetslöshet. En omorganisation från den traditionella kön till ett rakt led, där varje arbetssökande med behov får lika mycket tid och uppmärksamhet, ligger mer i paritet med den svenska modellen om alla människors lika värde. Redan från första dagen och inskrivningsprocessen skulle de med särskilda behov få möjlighet att välja denna typ av insats. Då ökar möjligheten för individen att så fort som möjligt komma i självförsörjning vilket lättar på trycket för varje skattebetalares plånbok. Näringslivet har då också större möjlighet att påverka urvalet av de arbetssökande vilket stimulerar både tillväxt och omsättning hos Sveriges företagare.

Låt oss hoppas att den politiska debatten inför valet i höst fortsätter fokusera på det som är relevant för varje arbetssökande och varje näringsidkare – att skapa förutsättningar för båda parter att närma sig varandra på den bro vi alla måste hjälpa till att forma och bygga. Gapet därunder har öppnats och vidgats av en samhällsutveckling som vi alla varit med och drivit på, oavsett partitillhörighet eller samhällig funktion. Genom konstruktiva och innovativa verktyg har vi dock möjligheten att bygga en framtid som för oss närmare visionen om att alla har en plats på arbetsmarknaden.

Niklas Liiv den 17 Maj 2014