En ung generation som måste bli vald

133802-questioningStämmer det att en hel generation är på väg att gå förlorad i arbetslöshet och utanförskap? Har unga människor tappat den drivkraft och det målfokus som deras föräldrar en gång besatt eller kräver den nya tiden nya utmaningar och tankesätt? Utanförskap är ett modernt ord, skapat i den politiska debatten i ett försök att ringa in ett nytt samhälleligt fenomen, att inte bli vald. Detta för tankarna till idrotten i skolan där ett par killar eller tjejer skulle välja det starkaste laget inför en match. Allt eftersom de bästa spelarna blev plockade så hamnade de som enligt bedömarna inte var lika bra längst bak i kön. Till slut, när det bara var de kvar som inte hade de rätta egenskaperna, blev de uppdelade och placerade där de gjorde minst skada. Oftast fick de sitta på bänken utan en möjlighet att komma in. För att använda hockeyspråk så har vi hamnat i det läget att arbetsgivaren i jobbsituationen använder sig av de två förstafemmorna medan juniorerna som behöver speltid hamnar i avbytarbåset utan chans att komma in. Arbetsgivaren som vill vinna matchen, eftersom det är mest ekonomiskt fördelaktigt, fortsätter att på gott och ont använda de etablerade spelarna. Visst är möjligheten då större att uppnå snabba resultat men i förlängningen är det ostrategiskt med tanke på den ojämna belastningen på spelarmaterialet. När den unga junioren till slut ändå måste snöra på sig skridskorna eftersom någon av veteranerna har gått sönder så tvingas han/hon att ta ett större ansvar utan mentorns skyddande hand. Om det vill sig riktigt illa så orsakar junioren då några snabba baklängesmål som slutligen får arbetsgivaren att förlora matchen. Med en gnutta tur så har avgörandet ingen betydelse. Det kanske är en obetydlig match i serielunken och skadan går att reparera vid nästa matchtillfälle men om det är cup-spel så inser vi vilka konsekvenser det kan få – säsongen förstörd eller än allvarligare problem.

Många av Sveriges ungdomar är förpassade till bänken. De sitter där och ser över sargkanten hur de vuxna fortsätter spela spelet utan att ge dem en chans att komma in. Hur ska en junior få möjlighet att växa om han/hon aldrig blir vald och får en möjlighet att komma in i spelet under mentorns skyddande hand? När minuterna tickar iväg, junioren stelnar till och blir kall och inser att det kanske aldrig blir någon istid så tappar han/hon naturligtvis intresset. Med nyfiken blick ser de över axeln upp på läktaren om det finns något annat att ägna sig åt. Plötsligt reser sig flera av dem sig upp och lämnar avbytarbåset. Ingen märker något eftersom allas blickar är riktade mot isen. När lagets stöttespelare sedan plötsligt går sönder och tränaren febrilt letar efter ersättare så står båset tomt. Det står tomt eftersom ingen såg dem när de tidigare satt där. Frustrerat börjar arbetsgivare skylla på att det inte finns rätt sorts kompetens att tillgå trots att de själva orsakat det. De borde istället se till att slussa in nya unga individer på arbetsmarknaden på samma sätt som en hockeytränare måste göra för att säkra lagets framtida kvalité. Politikerna har sett till att verktygen finns, nu måste alla ta ett större ansvar för att använda dem.

 

Niklas Liiv den 14 april 2014