Arbetslöshet löses inte genom kvotering

1075400-business-teamI Sverige finns en tudelad arbetsmarknad. Klyftan mellan de som har och de som inte har jobb har ökat. Som jag tidigare varit inne på är det en effekt av den arbetsmarknadspolitik som bedrivits de senaste åren. Människor behöver goda incitament och motiverande åtgärder för att bidra till det humana kapitalet, dvs. människans samlade utbildning, talang och kompetens. Det har dessutom skapats ett gap i omsättningen av arbetskraft, där de som har arbete eller befinner sig i kortare omställningsprocesser alltid går före de som är långtidsarbetslösa. Det finns en allmän attityd hos företagare varför en viss individ gått utan arbete i mer än ett år. Lättja och dålig kompetens är två faktorer som nämns i sammanhanget. När arbetsgivaren utifrån ett antal kriterier ska rekrytera är faktorn personliga egenskaper högt upp på önskelistan. Ett önskemål som hänsyftar till självkännedom, självförtroende och drivkraft – tre komponenter som inte sammankopplas med fenomenet långtidsarbetslöshet. Ordet arbetslös relateras till en helt annan terminologi, vilken kopplas samman med den utsattes egen person. När så också den politiska debatten använder sig av samma ordval får vi en situation där individen som inte har ett arbete alltså uppfyller företagarens allmänna uppfattning. Klyftan blir allt större och den långtidsarbetslöse närmar sig att bli oanställningsbar.

I en debattartikel i Jusektidningen (3/2014) ställer sig debattören Anette Höiland frågan om den “fria rörligheten på arbetsmarknaden endast gäller de arbetstagare som vill byta jobb?” Hon föreslår ett radikalt förslag när hon debatterat för kvotering i anställningsprocessen. Hon medger att motståndare kan opponera sig och hävda att den fria rörligheten måste få gälla men att hon då oroar sig för att den arbetslöse cementeras in i långtidsarbetslöshet.

Anette Höiland har naturligtvis rätt i sak då hon ser problemet i att de som står långt utanför arbetsmarknaden har mycket svårt att bli valda.  Det är en attitydfråga och sådana behandlar man ofta med påtvingande åtgärder för att bryta mönster. Men det finns fler faktorer än att det strider mot den fria rörligheten som talar mot hennes argument. En företagare har rätt att bestämma över sin egen verksamhet och har således mandatet att rekrytera vem han/hon vill. Eftersom kraven på den fria företagaren blir allt högre i en konkurrensutsatt värld måste han/hon få möjligheten att kompetensförsörja på ett sådant sätt att företag konkurrerar på lika villkor. Praktik är en politisk åtgärd som använts för att komma runt problemet, men då matchningen varit ett problem har arbetsgivaren eller den potentiella arbetstagaren ofta lämnats besvikna. Förtroendet, vilket är centralt i alla brobyggande processer, måste således förstärkas och utvecklas. De aktörer som äger frågan måste fortsätta jobba med förberedande och motiverande insatser för att de arbetslösa ska komma närmare företag och näringsliv som i sin tur behöver ta ett större samhälligt ansvar genom att visa större mod i anställningsförfarandet.

 

Niklas Liiv den 8 april 2014