Egoismen – Ett ofullbordat syfte

954543-eyeAtt ligga i konflikt med sig själv och andra kan få oss att reflektera över vår egen person. Godtyckliga sanningar uppenbaras för oss. Jag ska tydligen vara någon som försöker göra så rätt som möjligt men sakna självinsikt om min egoism. Oavsett om påståendet är sant eller ej så får det mig att gång på gång återgå till det förflutna för att se om jag kunde gjort annorlunda. Naturligtvis kunde jag gjort det, liksom vi alla. Varje människa är skyldig någon något de aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Jag kan dock med bibehållet samvete påstå att jag aldrig någonsin varit ute efter att skada någon, varken nu eller tidigare, men ibland kommer vi ändå till situationer i livet då vi skadar andra utan vår mening. Besvikelser och ouppfyllda löften utsätts vi för varje dag och de får oss att reagera och ibland även att agera. Ett egoistiskt förfarande, som ligger till grund i den normativa etiken och det filosofiska perspektivet, blir allt mer centralt i vårt nutida tänkande. Vi väljer gärna att låta sanningen utgå från vår egen tolkningen och uppfattning av omvärlden. Det har till och med gått så långt att egoism idag ses som något positivt och att vi inte kan vara till gagn för någon annan om vi inte först tillgodoser våra egna känslor, behov och drömmar. Vi motiverar det som ett förnuftigt och försvarbart handlingsmönster utifrån vad vi själva vill få ut av livet – det är ju trots allt ”vårt” eller? Själv fattade jag ett avgörande beslut i mitt liv som vid en första anblicken skulle kunna fördömas och falla under kategorin själviskt och utan hänsyn men vid en djupare granskning och ett mer objektivt förhållningssätt ses ur ett icke-egoistiskt perspektiv där jag i första hand agerade för att erbjuda andra människor i min absoluta närhet något mer, något rikare, och tjäna ett syfte nu och i framtiden. Enligt vissas sätt att se var det dock själviskt och utan tanke på någon annan än mig själv. I just detta, tolkning av syften och motiveringar, ligger paradoxen som fullbordar komplexiteten i allt mänskligt agerade. Mitt förhållningssätt och inställning till mitt eget agerande utgår från en uppfattning om att en annan individs situation, värdering av tid och kvalité är viktigare än min, vilket också skulle kunna framhållas som ett egoistiskt perspektiv som bara tjänar ett annat intresse. Men vi får inte se det så. I stället gäller det att hitta en gemensam utgångspunkt, där en tredje part sätts i centrum och där allt handlade och beslutsfattande görs utifrån det. Att stiga ur vår egen person och uppfattning och på ett så objektivt sätt som möjligt försöka tillgodose den tredjes önskemål, utan att ge upphov till ett nytt ego, är om inte omöjligt så i alla fall mycket svårt. Ändå kan just detta förhållningssätt vara nyckeln till en strävan där mänskligheten väljer ett annat, mindre “jag-fixerat”, spår för att fullborda våra syften.

Niklas Liiv

Den 22 December 2013