Ordets makt

3392978-typewriter-keyboardÄven fast orden fortfarande kommer till mig som förrut är det ibland svårt att få ordning på alla de trådar som ligger löst sammanflätade i medvetandet. Vad ska jag göra av alla dessa lösryckta tankar som då och då mest liknar ett ormbo och verkar sakna både mening och mål? Jag tror att det faktiskt just då kan vara idé att bara börja skriva, utan att det spelar roll om det blir någon exakt text eller om den har en viss struktur eller om den mynnar ut i något. På sista tiden har jag funnit mig mer inspirerad att skriva artiklar än av det bokprojekt som jag är mitt upp i. Saker och händelser har irriterat mig och fått mig att fundera på ett antal frågor som jag velat besvara. Allt för mycket i vår omvärld som jag funnit omskakande eller oroande har krävt min röst i saken. En av mina närmsta vänner i livet brukar säga att jag allt för lätt trampar upp på krigsstigen och att jag istället borde acceptera att saker och ting är som de är och gå vidare med annat. Men jag tror att just däri ligger min drivkraft – jag vill inte acceptera att det finns så mycket som är dåligt där ute! Politiska system är otillräckliga, människor beter sig illa mot varandra och organisationer tar allt mindre ansvar på den samhälleliga arenan.

Jag har i skrivandet funnit mitt livselexir, vilket jag alltid kan falla tillbaka på de stunder då livet är tufft. Tidigare trodde jag att jag funnit detta i utbildningen jag för några år sedan tillskansade mig, men det har jag insett, att i den finns det inte längre något beständigt. Så länge du inte arbetar inom exakt de arbetsområden du en gång utbildat dig så hänger den akademiska titeln nu för tiden löst och det finns inte längre något värde i den. Istället är det bra om du kan visa att du verkligen uppnått något genom att använda dina kunskaper i praktiken, att omsätta dem i skrift och handling för att på så vis visa din kompetens och att du förstått vad du lärt. Vi har alltid möjlighet att föra ut det vi tänker och vill omsätta. Jag själv gör det framförallt genom att fundera, skriva, och blogga. Det är beständigt och kan aldrig någonsin tas ifrån mig. Konsten att uttrycka sig i skrift är ett starkt maktverktyg som är svårt att helt förstå innebörden av.

Jan Guillou, som en gång i tiden skulle bli jurist, sa det väldigt klokt i en intervju då han uttryckte att han till slut insett att journalistiken var det enda som kunde förändra saker i samhället. Visserligen är jag inte journalist, men gåvan att kunna uttrycka mig med ord har jag fått, det måste jag vara ärlig mot mig själv och erkänna. Jag hoppas och tror också att jag har förmågan att beröra människor med mina texter även om jag då och då är rädd att det moderna samhället inte längre framhåller text som ett starkt maktmedel. Jag har känslan av att människan av idag varken har tid eller möjlighet att läsa alla texter som omger och överöses oss och att kunskapen att uttrycka sig korrekt i skrift tillhör det förgångna. Flödet av texter via sociala medier, mail och andra skriftforum har fått kvalitén på skriften att försvinna. Allt för många tror sig kunna skriva men att skriva väl är en kunskap som verkar vara på väg att raderas ut. Snabbhet blir allt viktigare och korrektur mer ovanligt. Syftningsfel, grammatiska fel och till och med stavfel blir allt mer vanliga och att komma först med en skriven text är viktigare än att det finns en djupare substans i det skrivna ordet eller att det är korrekt utfört.

Den moderna romanen har dessutom också hänfallit till den allra enklaste prosan – allt för att få så många som möjligt att läsa den. På en allt mer konkurrensutsatt marknad måste författaren uppsöka läsaren istället för, som förhållanden var förr i tiden, tvärtom. Kanske måste man som författare skriva en prosa man inte är bekväm med för att nå ut till den stora massan. Samtidigt som den genomsnittlige läsaren vill ha lättsmält underhållning, så enkel som möjligt att ta till sig, så blir eleverna i våra skolor allt sämre på att just läsa och skriva. Kan det finnas ett samband?

Vem var det exempelvis som hittade på ett medium där du i ett skrivet meddelande är tvungen att uttrycka dig på högst 140 tecken? Och dessutom har fräckheten att kalla det smart. Var i ligger det smarta i att uttrycka sig så kortfattat som möjligt? Det torde i stället snarare öka risken för missförstånd och missuppfattning mellan människor.

Det är intressant att vi tror oss kommunicera allt bättre i och med alla plattformar som skapas, men med tanke på de allt sämre resultaten i skolorna hänger resonemanget inte ihop riktigt. Risken är nog att vi påverkar varandra i negativt riktning vad det gäller att uttrycka oss. Allt fler förkortningar och säregna sätt att uttrycka oss på hotar att urvattna språket och förstärka de språkliga barriärerna. De skrivna ordet är ett maktverktyg som förtjänar att vårdas och ständigt utvecklas för att mänskligheten ska ha en möjlighet att komma närmre varandra på den sammanlänkande bro som ska för oss vidare in i en framtid med mer mångfald och respekt.

 

Niklas Liiv