Ödesmättade möten

953777-psychic-pressure

Under våra liv har vi privilegiet att träffa många olika människor. En del lämnar oss lika flyktigt som de kom till oss, utan att ge något bestående intryck. Andra stannar kvar och berör oss på djupet och får oss att stanna upp och reflektera över hur det kan komma sig att just våra vägar korsades i det “rätta” ögonblicket. Vissa av oss kanske vill använda ordet slumpen för att beskriva fenomenet, andra vill gå åt ett annat håll och förklara det med ödet.

 Ödesmättade möten kommer kanske att finnas kvar hos oss för alltid och då vi till slut sitter i dödens väntrum och ser tillbaka på våra liv så kommer just dessa mötens människor att träda fram ur skuggan av vårt medvetande. Då myllrar de fram och viskar kloka ord i våra öron, insikter om oss själva som får oss att inse sanningen – en sanning som kanske hela tiden legat utom räckhåll och som vi i många gånger gripit efter men aldrig haft fördelen att hinna ifatt innan det varit för sent.

 I en stark scen från den utmärkta filmen “Forrest Gump” står huvudkaraktären Gump vid sin bortgångna frus grav och funderar över meningen med livet och människans plats i tillvaron och trots att han av sin omgivning anses som både lite långsam och dum så har han kommit till insikt om vad de flesta av oss inte har en aning om då han konstaterar att han inte vet om det är så att varje människa har ett öde eller om vi endast slumpmässigt driver omkring likt löven i en sen höststorm, men att det kan vara så att det är lite både och.

 Den långsamma särlingen, som de flesta av oss dömde ut och hånade, besatt alltså en vetskap och kännedom långt utanför den “normalbegåvade” människans sfär och fattningsförmåga. Allt handlar om hur vi väljer att se på tillvaron, hur vi väljer att tolka det som händer oss och vad vi är med på under vår resa som kallas livet. Visst kan vi välja att se det som att vi driver omkring utan varken mening eller mål men då blir tillvaron tom, grå och innehållslös. Om vi ger magin en mer självklar plats som den så väl förtjänar så har vi alla större möjlighet att känna pirret i magen och rodnaden i ansiktet som gör att de “vanliga”, aningen döda händelser som sker runt omkring oss plötsligt får liv och börjar andas.

Niklas Liiv