Utbildningens devalvering

1582808-apple-on-a-book

Fler och fler bevis pekar mot att det inte längre finns något direkt samband mellan högre utbildning och möjligheten att få ett adekvat arbete på en allt mer krävande arbetsmarknad. Ordet akademikerkris är aktuellt och har den enkla innebörden att allt fler personer med universitetsexamen går utan arbete.

För ett antal år sedan fanns ett tydligt politiskt budskap om att så många som möjligt skulle studera på högskola och universitet för att kunna svara upp mot arbetsmarknadens framtida krav. Kraven finns där visserligen i dag men samtidigt har faktorer så som personliga egenskaper, drivkraft och entreprenörsanda börjat prioriteras – förhållanden som inte gäller inom den akademiska världen där det istället är det kritiska tänkandet som är centralt.

Samtidigt höjs fler och högre röster om att högre utbildning inte är värd den stora investering som det trots allt är i pengar, engagemang och framförallt tid. Det finns opinionsbildare där ute som hävdar att skolans värld bara lär oss att bli finkammade ja-sägare utan förmåga att se objektivt på saker och ting.

Nya aktörer tar sig också, i syfte att tjäna pengar, in på en allt mer avreglerad utbildningmarknad och försöker sälja mer eller mindre seriösa utbildningar som ska lära oss just det som framtidens arbetsgivare kommer att söka. Som om någon redan i dag skulle veta vad som gäller om tjugo år?

Kampen om eleverna ökar och i och med det blir marknadsföringen allt aggressivare i försöken att locka till sig dessa stackars ambivalenta individer som omöjligt kan tillägna sig alla de budskap som sköljer över dem. På sista tiden har även kvällstidningarna gett sig in i denna lukrativa marknad. Artiklar skrivs om att: “Här kommer framtidens jobb att finnas” – naturligtvis inte för att tidningarnas medarbetare bryr sig särskilt mycket om vad en enskild individ väljer för framtida yrkesbana – utan helt enkelt för att de vet att utnyttja tillfället i syfte att locka till sig fler läsare. Inte heller tidningarna vet ju var framtidens arbete kommer att finnas då förhållandet mellan utbud och efterfrågan gäller. I samma ögonblick de påverkar en potentiell elevs val kan de samtidigt ha hjälpt till att överproducerat en viss yrkeskategori. Vem minns inte när det för ett antal år sedan siades om att det inom en snar framtid skulle fattas utbildade lärare. Det var ett tydligt budskap som media gick ut med för få fler sökande till lärarhögksolan. Budskapet anammades och några år senare fanns det plötsligt för många lärare.

Rädslan att hamna i ett framtida “utanförskap” påverkar de potentiella eleverna att försöka finna någon som verkligen vet vad han/hon talar om. Någon har nämligen inbillat oss att valfrihet är den sanna friheten, med den effekten att fler och fler får ägna sin tid åt att försöka sovra i all den information som finns där ute. Ingen kan ta till sig så mycket som egentligen skulle krävas, varför valet till slut ändock blir godtyckligt och den tiden som spenderats till att välja skulle istället kunnat ägnas åt just den frihet som det påstås att valfriheten ger.

Samtidigt har arbetsgivarna svårt att ta hand om denna välutbildade massa och finna arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildningsnivå och krav på intellektuell stimulans. På den framtida arbetsmarknaden kommer vi att finna fler och fler som är missnöjda med sina arbetsuppgifter eftersom allas intressen inte kan tillgodoses. Arbetsgivarna kommer att få svårt att behålla sina resurser om de inte kan hitta vägar att ta hand om sin personal på rätt sätt och finna uppgifter som får individen och företaget att växa tillsammans i samförlivning.

För att inte utbildning ska devalveras på det sätt den görs idag så måste företagen ställas om och utgå från person istället för titel. Riktade insatser för att finna rätt individ blir allt viktigare och är anledningen till att så många bemanningsföretag finns på marknaden. Men inte ens de verkar ha förmåga nog att ta tillvara och slå vakt om värdet av all den utbildade arbetskraft som finns där ute för att den inte likt den svenska kronan i början av nittiotalet ska börja flyta fritt.

 

Niklas Liiv