Det goda arbetet – vägen till ett bättre liv.

2414832-man-walking-away-at-dawn-along-roadJag kommer ofta till en punkt där jag nästan kräver av mig själv att jag ska ta en paus i arbetet. Framförallt för att jag tror att det är bra för kreativiteten och idéerna att få vila en smula. En enda dag då jag kan göra något annat. I dag var en sådan dag. Men så sitter jag där vid frukostbordet och känner att jag ändå borde. Inte för att jag är manisk eller galen… utan helt enkelt för att jag mår bättre av det. Vi människor är olika, en del behöver ta en break och åka till stranden för att njuta av tillvaron – andra måste skriva en rad till.

En enda rad till sedan kan jag ta en paus. Och när jag väl skrivit den raden hittar jag alltid anledningar till att skriva en till…

och en till.

Naturligtvis hoppas jag att det slutligen ska komma något bra av det, att alla dagar framför skärmen i den mörka skrivarlyan ska ge mig något tillbaka då jag hoppade över det vackra vår- och sommarvädret då andra åkte till stranden eller njöt av långa promenader. Att ha något att berätta är på många sätt både en förbannelse och njutning, där du hela tiden måste vara beredd  att göra uppoffringar.

Stephen King skriver i sina memoarer om att han ofta känner sig vilse och mår dåligt när han inte skriver och att han vid något tillfälle ljugit för journalister för att inte framstå som en galen arbetsnarkoman men måste så slutligen erkänna att – ja jag skriver alla dagar om året vilket inkluderar den fjärde Juli, Jul och den egna födelsedagen. Det ironiska är att några sidor tidigare undrar han varför människor älskar att läsa om jobb och konstaterar att: “Gud vet varför, men så är det”…

– Ha, där jag kom på dig Stephen!

Jag har visserligen inte haft födelsedag i år och minns egentligen inte hur det var förra året men jag är tämligen säker på att jag faktiskt hittade någon liten stund även den dagen – och kommer så att göra även i år. För så viktigt är den trots allt inte. Att arbeta hårt har vi  fått lära oss kommer att ge resultat i längden. Det är vad alla vill tro och hoppas på – åtminstone de som fått lära sig att arbete är en dygd och vägen till ett bättre liv.

Men det fanns en tid då även de människor som arbetade hårt ofta fann sig vara utan bröd på bordet då den hårda arbetsdagen var slut, människor som ständigt arbetade i motvind och som satte sig i allt större skuld då arbetet på gården inte bar sig ekonomiskt. Till slut gav de upp och sökte sig ett bättre liv på andra sidan havet, där jorden var fetare och gav bättre avkastning.

Jag vill inte ge upp och jag hoppas att jag aldrig kommer att få anledning till det. Jag föreställer mig att om dessa människor haft större uppfinningsrikedom och kreativitet så hade de haft större möjligheter att stanna i fädernelandet och att det då snarare varit äventyret som lockade dem – tanken på det okända som fanns bakom nästa krök och bara väntade på att bli upptäckt.

Niklas Liiv