Är storföretagets tid förbi?

923472-human-resources-background-conceptDet fanns en tid för de stora entreprenörerna – en tid då visionärer byggde något utöver det vanliga. Storföretagen växte, bredde ut sig och blev något mer än just företag. De blev samhällsinstitutioner där människor fick lära sig hur man skulle vara och bete sig för att passa in i den ram företaget skapade. De satte massor av människor i arbete och tog ett större samhällsansvar än vad som kunde begäras.

Visionärer som Bill Gates, Steve Jobs, Ingvar Kamprad och Jan Stenbeck byggde drömmar och deras personligheter blev mer eller mindre mytifierade. Vi har hyllat dem för deras kreativitet och uppfinningsrikedom och deras förmåga att skapa förändringar i komplexa system och strukturer. Gates och Jobs revolutionerade data- och IT-branschen för all framtid då de gjorde om vårt sätt att arbeta och kommunicera, Stenbeck slog sönder gamla statliga strukturer och byggde något nytt inom media- och underhållningsindustrin och Ingvar Kamprad lärde oss värdet av kostnadseffektivisering och sann organisationskultur.

Låt oss dock stanna upp för en stund och se på fenomen som entreprenörsskap och visionärsanda från ett annat håll. Människor i samhället som skapar förändring och arbete är visserligen bra men finns det inte också en fara med detta?De samhällsinstitutioner som skapas riskerar att passivisera stora skaror av individer och gör dem oförmögna att påverka sina egna situationer den dagen då det behövs.

Inget är beständigt och på samma sätt som Microsoft mer eller mindre har fått ge upp om att vara marknadsledande dataföretag då konkurrensen hårdnat så kommer de andra också att passera zenit en dag. På samma sätt som produktlivscykeln, vilket innebär att varje produkt endast lever en viss tid, är ett faktum så finns det även en företagslivscykel – även om den naturligtvis både är längre, större och mer föränderlig.

När stora skaror människor anställs till en ny organisation förändrades de. I mötet med varandra och det nya sättet att arbeta formas deras beteendemönster, handlingsvanor och sätt att tänka. De skapar tillsammans en organisationskultur som varje individ kan luta sig tillbaka emot och känna stor trygghet i – tills den dag då marknaden förändras i det nuvarande kapitalistiska systemet och varje enskilt arbete plötsligt blir hotat.

I det stora företaget sätts då delar av det mänskliga kapitalet i rörelse. För att anpassa sig till det nya marknadsläget rationaliseras delar av organisationen och ställer om till nya förhållanden, där många sätts på fri fot. Individen hamnar i arbetslöshet som i förlängningen skapar sociala problem. Individer som under många år under organisationens vingar lärt sig hur man ska handla och tänka ställs inför nya, omvälvande situationer som de inte vet hur de ska hantera. Ordet förändringsbenägenhet är ett modeord och har knappast något med verkliga förhållanden att göra. När en människas struktur och vardag sätts ur spel mår alla dåligt och vissa hamnar i dåliga mönster som till och med kan hota samhällets regel- och normsystem. Problemen är inte längre de stora visionärernas, utan helt plötsligt blir de dina och mina.

Bör vi inte i framtiden istället se till att sprida riskerna på samma sätt som en sann börsanalytiker skulle råda oss när vi ser över vår aktieportfölj? Med ett enklare uttryck – Se till att inte lägga alla ägg i samma korg. Många storföretag tycker sig säkert ta detta ansvar när de på olika sätt försöker lösa problemen med omplaceringar, omställningscoacher och förtidspensioneringar. Men faktum kvarstår – i sämre tider sätts stora delar av det mänskliga kapitalet i rörelse och skapar sociala problem som efter att uppsägningstiden gått ut inte längre är företagets.

På en allt mer föränderlig marknad kanske den enskilda individen måste se till att ta ett större ansvar för sin fortbildning och kreativitet istället för att lägga över det på någon annan. Att på arbetsmarknaden sprida ut sig i mindre grupper förhindrar att omsättningen av det mänskliga kapitalet blir allt för stort och riskerna för en lavinartad effekt minimeras den dag då allt blir sämre…

För den tiden kommer, precis som tiden kom för de stora entreprenörerna. Det är dags att gå in i en ny era, där den enskilda individen blir sin egen och det stora företagets tid tar slut.

Niklas Liiv