Nellys Café initiativ är absurdt

843425-a-wonderful-cup-of-hot-coffeeDen senaste veckans ämne – eller snackis som det kallas – har handlat om huruvida barn ska få vistas på det trendiga innestället Nellys på Kungsholmen i Stockholm. Låt mig göra klart från början att jag aldrig besökt stället och heller inte är speciellt intresserad av det. Jag tillhör inte den priviligierade gruppen i samhället som har råd att flera gånger i veckan slänga ut pengar på dyra utspädda kaffedrinkar innehållande allt annat än just den svarta, lättflytande råvaran. Inte heller är jag särskilt bekant med uttrycket lattémorsor, de som i det här fallet verkar vara föremål för diskussionen – jag vet varken hur de ser ut eller hur de pratar. Jag är vad vissa stockholmare kanske skulle kalla lantis – trots att jag besökt och befunnit mig i städer där den kungliga huvudstaden ter sig relativt liten. På det hela taget får jag känslan av att det är just gruppen lattémorsor som är de egentliga syndabockarna i stället för de stackars oskyldiga barn som Nellys tycks ha riktat in sig på. Eftersom de anser att de bestämmer över sin egen verksamhet, har de valt att portförbjuda en målgrupp som överhuvudtaget inte har en möjlighet att försvara sig.

Caféägarna själva försvarar sig genom att påstå att de måste ha en lugn och trivsam miljö för sina gäster och att de barn som tidigare besökt deras lokaler inte uppfyllt dessa kriterier. Som jag förstår så har de försökt att prata med föräldrarna utan att få gehör. Det är tragiskt och vittnar återigen om att det egentligen är vuxna individer som är problemet. Vi kan inte kräva att barn ska ta moraliskt och etiskt ansvar för sitt eget handlande eftersom de inte har den förmågan. Men det är alltså just vad Nellys vill att de ska göra. Ur ett företagsekonomiskt perspektiv kan man naturligtvis förstå deras beslut. De vill helt enkelt tjäna så mycket pengar som möjligt och vidtar åtgärder de anser är lämpliga för att inte jaga bort de stackars kunder som inte står ut med barnens livliga sätt. Det kanske vi kan respektera men vad kan detta agerande få för effekter i det längre och större perspektivet? Under morgonen hörde jag ett argument från en person som får anses vara vad vi kallar en opinionsledare, det vill säga någon som innehar en position där just den personens åsikt väger tungt. Personen i fråga ansåg att det inte är diskriminering att lattémorsorna inte har trehundra caféer att välja på…

Återigen försköts skuldbiten, för det var väl ändå inte lattémorsorna som inte var välkomna? Om de bara lämnar sina bråkiga och snoriga barn hemma så är de ju fortfarande fria att välja vilket café de vill – vilket gör åsikten svår att förstå, i alla fall för mig.

Vad som däremot oroar mig är att vi idag 2013 diskuterar frågor som att utesluta, segregera och stänga ut grupper som vi inte tycker passar in. Sverige vill vara världsmästare i integration och helst ett föredöme i Europa vad det gäller att få olika grupper att samsas med varandra. Då kan man inte ha verksamheter som går sina egna vägar, för vinstintressens skull. Och visst, jag vet att många företag inte anser sig ha något samhällsansvar med tanke på att det inte ligger i linje med att tjäna så mycket pengar som möjligt. De ville säkert också ha en möjlighet att själv bestämma vad de ska göra med sitt företag. Men så länge de agerar på en samhällelig marknad där vissa mål och kriterier eftersträvas så får de nog se till att tänka över sina värderingar.

Hur andra aktörer påverkas av detta kan vi bara spekulera om, men ponera att någon annan café eller restaurangägare skulle få för sig att exkludera andra grupper av människor som homosexuella, handikappade, invandrare, pensionärer eller män över fyrtio som inte har någon mobiltelefon. Absurda tankar kan tyckas. Men absurditeten är bara aktuell så länge vi agerar mot den. I samma ögonblick som vi accepterar den som i fallet Nellys så har den fått fullt utrymme.

Niklas Liiv