Livets teater

Spegeln

använd att reflektera

människans mångbottnade själ

hängs tillbaka

i det fördoldas gemak

 

Beslutsamt undanträngs dess existens

medan den roll som tilldelats aktörerna

spelas inför fördömande publik

Masker provas

att passa rådande crescendo

Utan lycka och behag

alterneras vårt kamouflage

Tills vi utmattat tvingas försvinna

bakom mörk ridå

 

Oförmärkt erinrande oss

om vem vi var

smyger vi till hemlig sal

Bakom glömskans gobeläng

återfinns spegeln reflekterande

en bild som inte längre känns igen

Liiv