Den brytande vågen

Den gyllene vakande tuppen gol

över det fördömande landets bleknande sol

som svärtade den karga jordens spirande själ

Under smärtsamt vinande piska och ok

tyddes ej längre livets vägledande bok

Vi blev alla vår egen nedtyngda träl

 

Höstens intrång färgade kärnan i en mörkare nyans

bröt ner dess smakfulla prakt och glans

Av kyla och mörker den förmultnar i dess jord

försvunnen, glömd utan framstående ord

Från havet kommer en stärkande dust

galopperande frustande rytande

i vågor skummande vildsint brytande

får den oss att glömma vår djupa förlust

 

Med modig nyfikenhet ser vi oss åter omkring

hör dess talan om nya tiders allra vackraste ting

Stärkta av dess rusigt vansinniga galopp

känns något fuktigt på vår kind

En tår av nytt liv, glädje och hopp

medförd av förändringens och kärlekens vind

Liiv