Kampsporterna i OS-programmet reproducerar de uråldriga krigsvärderingar som brutit ner mänskligheten

De forntida grekiska ideal som de gamla grekerna till Zeus ära stred för stod för förträfflighet, ära och ryktbarhet och skulle understryka den heliga vapenvila som rådde på berget Olympus. Vapenvilan stod därför i centrum för de olympiska spelen men i en del av grenarna som utövades flyttades kampen från slagfältet in på arenan och fortsatte att hylla tanken med att en konflikt mellan två människor löses bäst genom fysisk kamp, där en segrare utses. Striden genom den fysiska kampen gav naturligtvis utlopp för en del känslor som de gamla grekerna sedan tog med sig ut på slagfältet för att återuppleva i den eviga kampen som aldrig tycks ta slut.

Den moderna människan och tävlingsidrotten har velat sortera bort de gamla krigiska idealen, då de flesta numera anser att konflikter löses bäst med diplomati och att den olympiska andan ska stå för ledord som:

  • broderskap
  • kamratskap
  • förståelse
  • solidaritet
  • harmoni                                                                

Frågan är hur vissa av de grenar som finns på det olympiska programmet rimmar med dessa vackra ord? En del av grenarna härstammar dessutom inte från de forntida olympiska spelen utan är relativt nyupptagna på den olympiska agendan. Dessutom bygger grenar som boxning, brottning, taekwondo, värja och judo alla på någon form av närstrid, där det gäller att besegra sin motståndare genom fysiskt angrepp. Visserligen med ett kontrollerat regelverk och poängsystem, men ändå, dessa olympiska grenar bygger på att dess utövare går i närstrid med sin motståndare och försöker sätta densamme ur spel. Ordet strid är en gammal krigsvetenskaplig term som handlar om sammandrabbning av väpnade styrkor. Dess grundelement består av:

  • att avge effektiv eld
  • att skydda sig mot fiendens eld
  • att röra sig så snabbt och skyddat som möjligt

Som vi förstår är dessa grundelement direkt oförenliga med den olympiska andan och själva tanken med dess existens. Att avge effektiv eld, skydda sig mot fienden och att röra sig så snabbt och skyddat som möjligt rimmar illa med broderskap, kamratskap, förståelse, solidaritet och harmoni. Vi får snarare anta att grenarnas fortsatta existens handlar om att det fortfarande finns för dåligt med alternativa idrotter, mer förenliga med de olympiska värdena. Samhället har fortfarande inte kommit ifatt i tankarna om att människan numera anser att diplomati är den sanna vägen för framtida utveckling. Internationella olympiska kommittén tvingas fortfarande ha kvar idrotter som strider mot deras ideal och att sprida dem globalt för att  förena människor över världen. I försvaret ligger att de stora tankarna måste gå före de små. Men kan vi verkligen kalla de tankar, attityder och moraliska värden som vi för över till våra barn och ungdomar som små och obetydliga?  Kan vi acceptera att vi likt de gamla grekerna fortsätter reproducera de ledord som kampsporterna står för? Uråldriga värden som bygger på fiendeskap och strid och som genom årtusendena har brutit ner mänskligheten.

Niklas Liiv