Den Grekisk-Romerska jakten på rättvisa störtar OS-brottningen

Återigen har brottningen i det olympiska programmet genom subjektiva domarbedömningar ifrågasatt sig själv. Utmanarkuddarna har haglat tätt på den cirkelformade brottningsmattan och frågan är om sporten i sin jakt på den ultimata rättvisan kopplat ett rejält grepp på sig själv och är på väg att rulla ut sig  från det olympiska programmet? Alla minns vi de frustrerande bilderna när den armenisk-svenske brottaren Ara Abrahamian under semifinalen i Peking-OS blev bortdömd av ett högst subjektiv domslut. I händelsens efterspel valde Ara att i samband med prisutdelningen lämna ifrån sig sin bronsmedalj då han lade den i mitten av brottarmattan och lämnade arenan.

Det internationella brottningsförbundet tog protesten och provokationen på stort allvar när de av internationella olympiska kommitéen (IOK) begärde att Abrahamian skulle diskvalificeras för sin handling. De ansåg att han brutit mot den olympiska andan. Begäran gick igenom och Ara blev diskvalificerad och fråntagen sin medalj. Vad som kanske är mindre känt är att armenisk-svensken i efterspelet till denna begäran om diskvalificering tillsammans med Svenska Olympiska Kommitén anmälde internationella brottningsförbundet (FILA) till idrottens skiljedomstol (CAS) för att få utrett om brottningsförbundet hade gjort rätt som diskvalificerade Ara. I augusti 2008 kom domen från CAS där man dömde till brottarens fördel och i sin rapport ansåg att Fila måste, utifrån den olympiska chartern och sina egna interna regler, i sitt regelverk erbjuda procedurer för en överklagansjury för att omedelbart kunna ta upp klagomål från idrottsmän och andra inblandade om att domare i en tävling inte har följt Fila:s regler och procedurer”.

Resultatet av uppmaningen får vi anta att vi nu ser i London 2012. När en tränare anser att brottaren blivit orättvist behandlad i ett domslut har han möjlighet att utmana beslutet genom videogranskning. Tränaren kastar då in en kudde på brottarmattan för att påkalla domarens uppmärksamhet. Han avgör då efter videogranskning och i samråd med andra domare om domslutet ska stå fast eller upphävas. Huruvida FILAs åtgärd med detta utmaningssystem kommer att uppnå någon slags högre rättvisa ska jag låta vara osagt men vi kunde alla se resultatet av det under Jimmy Lidbergs kvartsfinal under eftermiddagen. Trots att utmaningskudden kastades in och ingen egentligen förstod hur domaren dömt så stod beslutet fast och Lidberg kommer att få återvända till Sverige utan sin hett efterlängtade guldmedalj. Problemet med de subjektiva bedömningarna kvarstår och väcker tyvärr ett löjets skimmer över sporten. Möjligtvis avhjälper utmaningskuddarna den frustration FILA ville förvägra Abrahamian då de ansåg att han bröt mot den olympiska andan. Brottarteamet ges nu en möjlighet att utmana tolkningen av det regelsystem som är satt för att alla ska brottas på rättvisa och lika villkor.

I jakten på ära, berömmelse och pengar blir allt mer tillåtet, också att göra egna tolkningar av systemet. I de tveksamma fallen är det ändå domaren och domarna som gör den tolkning de anser bäst, det kommer inga utmaningskuddar att ändra på och det är av största vikt för att behålla yrkeskårens auktoritet och status och för att kunna rekrytera nya aspiranter till yrket i framtiden. Men ingenting ändrar det faktum att den sport som hör till de allra äldsta på det olympiska programmet, likt de grekiska och romerska imperierna, är på väg att störta sig själv.

Niklas Liiv