Bättre balans är hemligheten till ett bättre publikbeteende.

Redan i England under vad som kan kallas Public-School- sporternas tid fanns en tydlig distinktion av vad som räknades som manligt och kvinnligt. Karaktärsdaning av medel- och överklasspojkar, då dessa skulle fostras och särskiljas från det andra könet, eftersträvades eftersom det övre samhällsskiktets söner förväntades komma att styra det brittiska imperiet. Centrala ledord för ”institutionen” blev mod, viljestyrka, ledar- och samarbetsförmåga, vilka mynnade ut i samlingsbegreppet muskelkristendom som främst handlade om att tillägna sig fysisk och andlig kraft. Frågan vi kan ställa oss i dag är hur mycket av ideologins rivalitet, pennalism och offervilja för helheten som har överförts till våra moderna tävlingar och arena-idrotter.

Att offra sig för helheten är ett ledande begrepp i all form av lagidrott och i synnerhet i fotboll, en institution med uppfostrande miljö som engagerar stora massor av människor och som på grund av sin bredd medför vissa sociala problem. Dessa problem har sitt ursprung i just den rivaltitet och pennalism som vi tydligt hittar hos föregångarna Public-School-sporterna, men som säkert kunnat skönjas långt tidigare. I ”Any Given Sunday”, en av mina tidigare artiklar, behandlade jag dessa sociala problem genom att belysa de meningsskiljaktigheter som då tycktes finnas mellan de allsvenska storklubbarna och Svenska fotbollsförbundet. Artikeln och debatten berörde bland annat oenigheter i ansvarsfördelningen gällande säkerheten i samband med idrottsevenmang. Förbundet, som företräddes av dåvarande ordföranden Lars-Åke Lagrell, poängterade tydlig klubbarnas eget ansvar för enskilda matcher och säkerheten kring dem. Under 2012 inleddes dock på uppdrag av Sveriges regering ett projekt för att öka samverkan mellan berörda parter på central, regional och lokal nivå, ett initiativ och projekt som leddes av den numera bortgågne Per Unckel vars roll nyligen togs över av f.d. rikspolischefen Björn Eriksson. Vid tillträdandet av uppdraget kunde Eriksson konstatera att mycket under senare år blivit bättre vad gäller samarbete och hanteringen av dessa komplexa problem och själv tillade han förslag om ett nationellt register över avstängda huliganer samt ett utökat besöksförbud. Bestraffning och förbud är begrepp som samhället ofta tar emot med varm hand och som de flesta anser är rätt väg att gå för att komma tillrätta med avvikande beteenden men är metoder som sällan uppnår tillfredsställande resultat. Dessa förfaranden kostar idrotten och samhället omfattande belopp vad gäller utredningar, övervakning, säkerhetsarrangemang, polisinsatser m.m.  i samband med brottsbekämpning vid idrottsevenemang.

I det så kallade manliga genuskontraktet, som bygger på värden som till stora delar kan härledas till Public-School- sporternas syn på hur läroanstalten idrott skulle bedrivas,  finner vi gemensamma nämnare så som muskler, styrka, mod, rivalitet, pennalism och hårdhet som alltså överförts till den moderna tävlingsidrotten. Detta underlag som givetvis underblåser konflikt undervisas till och reproduceras ständigt av den närmaste omgivningen i egenskap av ledare, publik, media och andra aktörer. Med denna utgångspunkt kan vi få en större förståelse för varför vissa individer utan förmåga att sortera intryck tillägnar sig dessa normer och konkretiserar dem i form av fysiskt våld. Att vi sedan bestraffar dem för att de har valt att spela enligt de spelregler som vi faktiskt lärt dem fungerar  varken som avskräckande exempel eller attitydförändrare på längre sikt.

För att förändra förhållningssätt hos publik eller delar av den så behövs det mer balanserade värden på våra manliga idrottsarenor, värden som kan komplettera de hårdare slag som det maskulina kontraktet består av och skapa mer jämvikt i publikbeteende och attityder. Värden som omhändertagande, kommunikation och sensibilitet bör och ska modifiera de hårdare attityder som fortfarande dominerar inom idrotten, allt för att söka efter ett mer samförlivat beteende. Ett mer feministiskt perspektiv bör därför vara utgångspunkten i sökandet efter nya marknadssegment för att motverka den allt mer svikande publiktrenden inom manlig arenaidrott, några som kan hjälpa oss till en bättre balans inom både ekonomi och publikbeteende. Varmt välkomna alla kvinnor!

Niklas Liiv