Vem blir coachad och varför?

Efter ett antal år i den numera så vanliga coachningsbranschen och ett omfattande arbete med olika målgrupper av människor så anser jag att det är dax att göra en del signifikanta frågeställningar om den yrkesgrupp som får allt större genomslagskraft i samhället. Coachen och dess roll har blivit ifrågasatt förut, då vinklingen i kritiken har varit oväsentlig, när media framförallt har ifrågasatt yrkesgruppen istället för att lyfta fram olika aspekter och reflektera över anledningen till coachens inträde på banan.

Orden coach och coachning har numera blivit trend och det tycks som om alla bör och ska bli coachade i olika situationer och skeenden av sitt liv. Det slutliga beviset för det är SVT:s nya humorserie ”Coacherna” som inom kort kommer upp i tv-rutan. Inom de olika falangerna och förgreningarna finns det idag exempelvis karriärcoachning, arbetsmarknadscoachning och livscoachning, vilka alla har mer och mer kommit att handla om en maktbalans mellan coachen och den coachade, där den ene oftast utger sig för att vara mer kunnig inom ett specifikt ämnesområde. Den ursprungliga idén med coachning, oavsett verktyg eller certifieringsmetoder, var att den coachande parten ska ställa ett antal frågor och därigenom generera ett antal svar som i sin tur ska skapa en förändring hos den coachade parten. I och med den etablerade maktbalansen som jag just nämnt så faller i många fall tanken med detta, vilket får till följd att den beroende parten oftast styrs i en viss riktning och genast har utfallet blivit mer vägledande till sin karaktär. Lika lätt är det att i processen Konsultation, Handledning, Mentorskap, Kognitiv terapi, Pedagogik eller Psykologi glida över till det beteende. Det är svårt att hålla sig ifrån dessa taktiker och strategier för att uppnå resultat. Om vi rannsakar oss själv och studerar arbetsmetoder och tillvägagångssätt i vår omgivning så vet vi att gråzoner och vidlyftigt korsande över dessa gränser numera tyvärr är vanligt förekommande. Det är dock viktigt att understryka att det finns enskilda fall då denna process eller relation fungerar alldeles utmärkt, men då allt fler aktörer gör intåg på marknaden och försöker att differentiera sig från konkurrenterna i rent marknadssyfte, blir det all svårare att hålla sig innanför de coachande gränserna.

Hur har då denna yrkesgrupp fått ett så starkt fäste i dagens samhälle och vad beror det på? Om vi går tillbaka ett antal år så var det knappast någon som visste vad ordet Coach handlade om och uttrycket som härstammar från idrottens värld var kopplat till; in the direction, instruction and training of the operations of a sports team or of individual sportspeople. (Wikipedia) Varför ansåg sig samhället och olika samhällsfunktioner nödgade att projicera denna funktion? Är det inte ett underbetyg till en komplex verklighet som fler individer får allt svårare att bemästra? Eller till det utbildningssystem som vår verklighet är baserat på och som inte lyckas förbereda den enskilda individen för livets vanskligheter? Vi bör också ställa oss frågorna om vi är lyckligare med coachens inträde på banan och om rollen behövs för att hålla våra näsor över vattenytan eller om det är omgivningen som får oss att tro att den här typen av befattning behövs?

Under åren har jag ofta upplevt att drivkraften hos många coacher i deras yrkesutövande är just glädjen i att se hur en annan människa förändras och vetskapen av att det är coachen som är upphov till den här förändringen. Efter att jag själv har dragit mig tillbaka från denna yrkeskategori har jag kommit att reflektera över den mest intressanta frågeställningen: I den självbekräftande processen/relationen som uppstår mellan de två parterna, vem är det egentligen som blir coachad och varför?

Niklas Liiv