Sporten trivs bäst i ett öppet medialandskap

Jag passerade under torsdagen genom ett sällsamt Österlen, ett landskap nu under stark inverkan av höstens intrång i sydöstra Skåne. Färgpaletten gick i rött, gult och guld och tanken på den svenske skalden Ulf Lundells strof  ”Jag trivs bäst i öppna landskap” blev central för upplevelsen av min resa. För er som inte har haft förmånen att besöka Österlen så är regionen präglad av de böljande fälten och de öppna vidderna. Samma öppenhet blir allt viktigare i en mer medialiserad idrott, där allmänhetens inblick ställer högre krav på de inblandade aktörerna. Söndagen den 10 oktober visade TV4-sporten ett reportage som behandlade vad som kommit att kallas Cabrera-affären. Oliver Cabrera, legitimerad FIFA-agent, blev föremål för granskning i förehavandet rörande målgöraren Patrik Ingelstens övergång från Kalmar FF till holländska Heereveen. När Ingelsten vid sitt saluförande valt att låta Cabrera bevaka sina intressen visade det sig att agenten redan ingått avtal med hans dåvarande arbetsgivare Kalmar FF. Ett förhållande av detta slag är inte tillåtet av det regelverk som är uppställt av FIFA. Agenten får inte bevaka spelarens och den säljande klubbens intresse i en försäljningssituation där båda aktörerna är inblandade.

När TV4 i sin granskning lyfte fram regelöverträdelsen valde agenten Oliver Cabrera att inte ge några kommentarer, vilket är förödande både för honom som person och för hans bolag OML Sport & Marketing ABs varumärke. Kanalen TV4 valde då naturligtvis att låta de andra aktörerna komma till tals i fallet. De svor sig mer eller mindre fria från allt ansvar i affären, något som skjuter över skulden på Cabrera och OML. Val av slutenhet i sådana här fall blir allt vanligare i och med den yttre press som olika agerande personer utsätts för i en allt mer omfattande och betydande bransch. Hur mycket etik och moral, eller avsaknaden av dessa, har inverkat på ärendet ska jag låta vara osagt och det är inget jag avser att behandla i denna krönika men låt oss för sakens skull konstatera att Oliver Cabreras handlande lämnar en del att önska i flera olika avseenden.

Rädslan att bli felciterad eller feltolkad har genererat en misstänksamhet mot media och den undersökande journalistiken, vilket skapar allt fler klichéartade svar som ”inga kommentarer” och ”jag uttalar mig inte i frågan”. Detta ger medierna allt större utrymme för fria spekulationer, något de naturligtvis också utnyttjar i avsaknad av riktigt material och sanningsenliga uttalanden.  Misstänksamheten förstärks då allt mer och en negativ spiral och i värsta fall blockering uppstår i kommunikationen mellan parterna. Vilka tankar uppstår då hos den idrottsintresserade allmänheten när inte alla kort läggs på bordet i nyhetsrapporteringar och intervjuer?

Då medierna blir mer intresserade av detaljspecifika svar i olika frågor blir alltså mediaträning och talförhet allt viktigare hos varje enskild individ inom det sociala fältet sport. Budskapen som tidigare kanaliserats genom olika informationsansvariga och chefer måste hanteras av varje tillfrågad person. På så vis kan vi skapa det öppna medialandskap som i förlängningen kan bli lika sällsamt och givande som Österlens landskap med sina ändlöst böljande fält och öppna vidder.


Niklas Liiv