Analysnörderiet som döljer mer än det visar

Under gårdagen kunde vi läsa i Aftonbladets nätupplaga hur tv-journalistprofilen Ken Olofsson riktade kritik mot den ”expertis”  som får allt större utrymme i och runt de matcher som visas på SVT och TV4. Olofsson påstår att Ola Anderssons och Anders Anderssons ritande och analyserande från alla matcher under fotbolls-vm är ett ”nörderi”, som Ken mycket riktigt anser inte överlämnar mycket till tittarens egen analysförmåga.

Artikeln gav dock tyvärr Ken Olofsson inte mycket till utrymme att föra fram sitt budskap, vilket ger allmänheten fritt spelutrymme att kritisera tillbaka. Många ansåg att han ligger efter sin tid och tror att det handlar om mediets utveckling runt stora fotbollsevenemang, men det är inte hela sanningen. Ken Olofsson pekar på två olika aspekter med den här typen av produktion. Dels det jag redan har tagit upp om tittarens egen analysförmåga och dels hur analyserandet upptar värdefull programtid. I kritiken till artikeln kan vi läsa att det bara är att byta kanal om vi inte gillar det vi ser. Men faktum är att problematiken är mer djupgående än så.

Televisionen har monopol på att utforma världsbilden visuellt för en stor del av befolkningen. Genom att lägga tonvikten på trivialiteter och fylla ut dyrbar sändningstid med detta, tränger de undan relevanta upplysningar medborgare behöver för att exempelvis kunna utöva sina demokratiska rättigheter. Det gäller speciellt i SVTs fall då de ser folkbildning som ett av sina stora uppdrag. Pierre Bourdieu – sociolog och fransk tänkare, som har ägnat mycket tid till att kritiskt granska tv-journalistiken, drar också dessa slutsatser.

TV-personligheter som exempelvis Ola Andersson har blivit så kallad opinionsbildare för hur allmänheten ser och tänker i ämnet fotboll, vilket kan ge en effekt av en konformitet som hämmar tittarens egen kreativa förmåga runt matcherna. Genom att tittaren studerar och lyssnar till experters valda situationer får de matcherna presenterade genom deras ögon och det hämmar deras egna tankar i analysen. ”Nörderiet” döljer alltså mer än det egentligen visar.

I jakten på tittarsiffror, som vi alla vet är en central företeelse för alla medier, väljer man alltså att fokusera på dessa detaljnivåer av spelet som egentligen är totalt ointressant för medelkonsumenten. I den allt hårdare konkurrensen och för att stärka sina positioner väljer medierna att visa ”fel saker” istället för att utveckla sina egna produktioner runt fotboll och sport, eller ge mer utrymme för intressantare programidéer.

 

Niklas Liiv