”Drevet” är den största orsaken till Englands prestationsångest

I Matchen mellan England och USA som nyligen avslutats kom en enskild händelse att hamna i centrum för omvärldens fokus. Den italienske coachen Fabio Capello valde att i mål ställa målvakten Robert Green istället för den mer rutinerade David James. Ett misstag som tyvärr skulle visa sig ödesdigert.

I den 40:e minuten skjuter amerikanen Clint Dempsey ett skott som inte tycks vara mycket för världen, men tyvärr tappar Green in bollen och USA tillåts kvittera. Ett enskilt misstag som kommer att diskuteras och exponeras gång på gång i medier över hela världen. Hur den engelska tabloidpressen kommer att behandla Green efter målvaktstavlan återstår att se. Hasse Backe, expert hos TV4 och f.d. assisterande tränare till Sveriges största tränarexport Sven-Göran Eriksson, gav sin syn på saken efter första halvleken ”Hans liv är slut”.

Backes uttalande säger en del om hur den engelska tabloidpressen behandlar sina fotbollsstjärnor efter såväl framgångar som motgångar. De mest kända journalisterna i England följer oftast större mästerskap tillsammans och har mer eller mindre bildat en egen klubb för inbördes beundran. Peter Wennman, skribent och krönikör för kvällstidningen Aftonbladet, har under lång tid haft som uppdrag att följa dessa herrars betydelse för den brittiska journalistiken och deras fruktansvärda makt som ambassadörer för det skrivna ordet. En klubb som Wennman mycket passande kallar för ”drevet”.

Genom åren har England oftast i avgörande ögonblick drabbats av någon slags prestationsångest som har gett uttryck i form av avgörande misstag av enskilda spelare på planen. David Beckham, f.d. lagkapten och frisparksspecialist för det engelska landslaget, fick efter en ful eftersläng rött kort i åttondelsfinalen mot Argentina i VM 1998 . Argentina vann matchen efter straffar och än idag ältar pressen och det engelska folket Davids miss som enligt dem kostade dem avancemanget. David Seaman, första målvakt för det engelska landslaget under många år, släppte in Ronaldhinios frispark från långt håll under Svennis ledning i VM 2002. I samband med den krönika som SVT visade om just VM från Sydkorea/Japan så uttalade en engelsk supporter att det alltid är någon som gör bort sig i avgörande lägen. Englands otaliga förluster på straffar är ytterligare ett expempel på detta. Trots att fotbolls-VM är oerhört betydelsefullt för många nationer runt om i världen så tycks det betyda ”lite mer” hos det  royalistiska brittiska folket. Den där lilla extra betydelsen tycks sätta stopp för spelarna i de mest avgörande lägena.

England är fotbollens hemland och en av frukterna av de så kallade public school-sporterna, som i förlängningen blev uppfostringsanstalt för hela det brittiska imperiet. Den stolthet som finns hos det brittiska folket över att vara världens största idrottsprodukts uppfinnare blir också ett problem som de själva genererar. Ett tydligt exempel på detta är när drevet är mer intresserade av hur Capello känner inför det faktum att han är Engelska landslagets förbundskapten än av hur laget bör formeras inför VM.

I Idrottspsykologin talar man ofta om att ökade krav många gånger ger mentala spärrar i form av prestationsångest och ”onda tankecirklar”, något som naturligtvis får dig att prestera sämre. Den engelska tabloidpressen ligger säkert bakom många av dessa onda tankecirklar som hindrar det engelska landslaget att gå långt i stora fotbollsturneringar. Läs den engelska pressens dom över Greens agerande under Söndagen. Ni kommer att förundras över hur de kan tillåtas att bedriva sådan hets mot enskild person.

Löpsedeln gavs ut av Daily Mirror inför semifinalen mellan England-Tyskland i EM-96. En tabloid som också har en representant i  det berömda”drevet”.


Niklas Liiv