Maradona är den största produkten av elitidrottens galenskap

Som jag har behandlat i en tidigare artikel så är det återigen dax för fotbolls-VM, Idrottens Crescendo. Precis som 1986 är Argentina favoriter till VM-guldet i Sydafrika. Tränarposten i det sydamerikanska favoritlaget innehas av den legendariska spelaren Diego Armando Maradona, enligt många så kallade experter rankad som den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Posten som förbundskapten var något han själv anmälde sig till. Naturligtvis kan inte det argentinska fotbollsförbundet tacka nej när en sådan fotbollsgud bemödar sig, oavsett om det finns formell kompetens för ett sådant uppdrag eller ej.

Diego blev för en tid sedan på FIFAs hemsida framröstad som den störste fotbollsspelaren genom tiderna . När internationella fotbollsförbundets egna jury sedan valde brasilianaren Pelé framför argentinaren förstod Maradona inte hur man kunde nämna Pelés namn i samband med honom själv. Det var naturligtvis helt oacceptabelt!

Under fotbolls-VM i USA 1994 blev Maradona avstängd från allt spel då man  påträffat den förbjudna fettvävnads-minskande substansen efedrin i hans blod. I presskonferensen i samband med avslöjandet var han mer bekymrad över hur det internationella dopningsförbundet behandlade honom än över om han själv hade gjort något fel. ”Det smärtar mig djupt. Man slår undan benen på mig när jag börjar komma igen på flera plan”

Den samlade presskåren har inför Sydafrika 2010 ägnat mycket tid åt att bevaka och citera den kontroversiella argentinaren. Citat av det politiskt inkorrekta slaget har haglat runt legendaren.  Allmänheten tycks vara rörande överens om att favoriterna inför VM numera leds av en galning. I många kommentarer till de artiklar som handlar om Maradona försöker läsarna förklara hans beteende med hans tidigare narkotikaanvändande. Det är säkert en av orsakerna till hans beteenden men problemet är mer djupgående än så.

Under hela sin uppväxt har Maradona behandlats annorlunda än sin omgivning, naturligtvis för sin fantastiska  talang för fotboll. Under åren har tränare och med- och motspelare använt olika typer av superlativ för att hylla honom. Jag minns speciellt ett av de mer överdrivna. Det kom från den rumänska mittfältsdominanten Gheorghe Hagi under fotbolls-VM 1994. När jämförelsen med argentinaren fördes på tal av den intervjuande reportern så viftade Hagi bort det genom att säga ”Maradona är nedstigen från himlen”. Uttalande av det här slaget får mig att fundera på om Diego har hindrat världssvälten eller bringat fred på jorden? Kanske får det honom att tro det själv?

Inom symbolisk interaktionism, som är ett centralt perspektiv för socialpsykologin, så talas det om spegeljaget. Det går ut på att vi ser andras bild av oss själva och därigenom får en egen jaguppfattning. Med detta perspektiv så förstår man plötsligt Maradonas något udda uppträdande, med tanke på vad omgivningen alltid har lärt honom hur han bör uppfatta sig själv. Så hela idrottsvärlden bör ställa sig frågan om den mentala status hos den genom tiderna bästa fotbollsspelaren snarare är en produkt av vår egen galenskap?

 

Niklas Liiv